Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under vägen dit upp öfverlade jag med mig sjelf om
huru jag skulle inleda bekantskapen med Skomakare-Anders,
i fall han funnes inne i sin stuga, hvilket jag förmodade
utaf röken genom skorstenen. Jag hade lyckligtvis i
sump-lådan ett gammalt förskinn, som användes vid långrefvens
upptagande, för att inte kläderna skulle bli nedsölade, och
som händelsevis en sölja var lös uti remmen som plägade
spännas om lifvet, så tog jag förskinnet med mig och tyckte
att det var den bästa förevändning jag kunde få.
När jag kom upp till stugan fick jag se att den på
gafveln, motsatt den der dörren var, hade ett fönster
ungefär en fot i fyrkant, och snedt äfven det, fastän åt motsatt
håll med stugan. Utanför dörren låg ett bräde, hvara
uppgift jag inte kunde utransaka, ty sjelfva stugan låg
tämligen högt, så att man inte precis behöfde frukta någon
öfversvämning: jag fick sedan veta att det låg der för att
lägga nyckeln under, när Skomakare-Anders händelsevis
var ute, och det kom någon för att lemna honom arbete
eller traktering. Efter några ögonblicks tvekan bultade
jag på dörren; men då ingen svarade der inifrån, tog jag
mod till mig och trädde in med förskinnet på armen. Det
hastiga ombytet från det starka solljuset derutanför, till
dunklet inne i stugan, som endast upplystes af det lilla
fönstret med sina gröna och tämligen smutsiga glas, gjorde
att jag i första ögonblicket just inte kunde urskilja mycket
af föremålen derinne. Så mycket såg jag dock, eller rättare
sagdt kände vid inträdet i stugan, att dörren var ovanligt
låg, ty fast jag inte är lång, slog jag dock hufvudet i
dörrposten och det rätt bastant, ehuru jag försökte böja
mig så mycket som möjligt.
När mina ögon hunnit vänja sig något vid
skymningen inne i stugan, såg jag att till venster om dörren stod
en omålad brädsäng med ett hästtäcke öfver; till höger
om sängen var spiseln, i hvilken eld var uppgjord. På
elden stod en jerngryta, och på muren öfver spiseln hängde
en stekpanna. Bredvid sängen stod en stol, och midt för
det lilla fönstret stod en vanlig skomakarebänk med en
huggkubb framför, och på kubben satt en reslig figur, som
vände ryggen emot dörren. På väggen ofvanför bänken
satt en hylla med några verktyg, och på en annan hylla
emellan spiseln och bänken stodo en flat och en djup tallrik
samt en kaffekopp i broderlig endrägt. Under kaffekoppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
