Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde vara någon som hade ett hem så der midt i skogen,
och den nästa tanken var nog den att det säkert var en
trollfinne som bodde der.
Och det var värre än både storbjörnen och vargen,
tyckte jag; ty som alla andra barn i trakten, hade man
skrämt mig för trollfinnen från så långt jag kunde minnas
tillbaka. Hvaije gång en var elak och bullersam hemma
i stugan, så hette det alltid: “om du inte är tyst och snäll,
så kommer trollfinnen och tar dig!“ Och om då leken var
aldrig så rolig, tyst blef det som en mur, och bleka och
rädda tittade vi åt dörren, derifrån vi väntade att odjuret
skulle komma. Hade kon inte mjölkat, så var det
trollfinnens fel, som mjölkade henne på en mils afstånd, bara
genom att lägga ett par askpinnar i kors öfver en bunke
som han stälde midt i en korsväg i skogen, och kom geten
inte hem från hagen i vanlig tid, så hade trollfinnen
för-vändt synen på henne, så att hon inte hittade hem, utan
stod ringbunden högt uppe på någon sten ända tills solen
gick upp nästa dag, och hon bräkande och utsvulten kom
hem i fyrsprång till stugan. Föll det en hagelskur midt
i sommaren och slog ner grödan vidt omkring, så var det
också trollfinnarnes fel, och kommo händelsevis några
kolfinnar ner till den odlade bygden, så sprang man barn i
hus för att gömma sig för dem på loft och i vråar, det bästa
man kunde.
Men för hvar gång jag såg den der röken höja sig
öfver skogstopparna, stred min rädsla med nyfikenheten,
och jag ville ändå bra gerna veta hvem som bodde der
borta. Så hände sig en vacker dag att några af fåren
hade blifvit skrämda af en. brummande nalle som likväl
bara vackert gick förbi på en dugtig bits afstånd. Han
var väl ung ännu och hade inte fått smaken på kött, så
han rörde dem inte; men yra i hufvudet som fåren äro,
satte de af i vild fart upp i skogen, öfver både stockar
och stenar. Jag måste naturligtvis efter dem, för att
försöka få dem att sansa sig igen, och på det sättet kom jag
allt längre och längre från betet, just åt det hållet der
jag sett röken stiga upp. Jag hade väl gått en
fjerdings-väg eller något ditåt, då jag kom fram till en glinta i
skogen, och såg på litet afstånd ifrån mig några åkertegar,
och vid foten af ett löfklädt berg en lång och sned stuga
af gråtimmer, från hvilken röken hvirflade upp genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
