Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bästa af alt.
i.
För ett halft tiotal af &r sedan sutto några unga män
tillsammans omkring ett med glas väl försedt bord på en
af hufvud8taden8 bättre källare. De hade ett rum för sig
sjelfva, och hade takt nog att icke skrika alt for mycket
för det; gladt var det nog i laget, men icke bullrande;
drack gjorde man visserligen, men pratade mera, och den
ena glada anékdoten, det ena lustiga infallet aflöste det
andra. De unga männen voro inalles fem, ty den sjette i
laget var redan öfver fyrtiotalet och kunde således icke gema
kallas ung. Han var starkt korpulent, mycket trög i sina
yttre rörelser och mycket godmodig i sina inre, tyckte särdeles
väl om ett godt bord och ett fullt glas och var till följe
häraf altid gerna sedd och altid gerna med, när det
vankades något. Han höll sig altid och helst till de unga;
“på det sättet fortsätter man att vara ung sjelf,“ brukade
han säga, “och altid hinner man blifva gammal.“ För öfrigt
var han jägmästare och hette Kron.
Af de fem unga voro tvenne utexaminerade
teknolo-ger, en hade nyss tagit graden, en var gradpasserare vid
ett af gardena och den femte var provisor på ett af
huf-vudstadens större apotek. Det glada laget för aftonen var
på sätt och vis en afskedsfest, ty alla skulle nu ut åt skilda
håll för att söka sin utkomst och pröfva hvad lifvet hade
att erbjuda.
Att de fem unge männen sågo framtiden i
förhoppningarnas bländande rosenskimmer, hvem kan väl undra
på det? Är det icke altid ungdomens företrädesrätt att så
se och känna, och skulle den väl annars kunna utföra sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
