- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
115

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och dervid blef det. Min fars bror reste igen dagen
derpå. Det var endast på min mors enträgna böner, som
han kunde förmås att stanna öfver natten; och när han
tog afsked af farfar, sade han med en hård blick på min
far, som stod och undrade hvarför han inte fått en enda
vänlig* smekning af sin bror:

“Lycka till med fars- och morsgrisen! Han kommer
nog att göra er glädje!“

“Sköt dig sjelf, du, och sopa rent för egen dörr,“
svarade farfar, i det han vände sig bort från sonen och blåste
röken ur sin pipa midt i ansigtet på farmor, som stod tårögd
borta vid fönstret.

När brodern hade satt sig upp i vagnen och farit sin
väg, gick min far fram till farfar, som stod qvar på samma
plats, sändande väldiga rökmoln ur sin pipa, och sade helt
barnsligt, i det han såg upp i hans stränga ansigte:

“Hör du, pappa! Är du inte pappa åt bror Erik också,
som gick?“

“Jo visst! Hvarför frågar du det?“

“Derför att du var så elak emot honom och brukar
vara så snäll emot mig.“

Farfar svarade ingenting, tog ett steg fram emot min
far, höjde armen, som om han velat slå till honom, men
hejdade sig, kastade en vredgad blick på farmor och gick
ut, i det han slog igen dörren, så att fönsterrutorna skallrade.

Dagen derpå fick informatorn resa sin väg och min far
skickades efter ett par dagar till skolan i Skara, der han
första gången i sitt lif fick pröfva på hvad det ville säga,
att vara ensam i verlden.

S.

“Om min historia tråkar ut er, så ber jag att ni måtte
säga ifrån, och jag slutar strax,“ sade Hult efter en liten
paus till sina kamrater omkring bordet.

“Nej, visst inte, fortfar du!“ svarade hans kamrat,
teknologen; “det är altid roligt att höra talas om gamla
tider, när man dricker ett glas och drömmer om kommande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free