Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och när hon slutat skolan och gått och läst, hade hon vuxit
upp till en af de vänaste och bästa flickorna i hela trakten.
Fadern, som tillika var sockenskräddare, stod sig rätt godt,
och som han var enkling, behöfde han någon som såg om
sitt lilla hushåll och ville derför inte låta dottern komma
ut och tjena andra. Elin var således hemma och var
gubbens alt i alla; ända sedan skoltiden hade hon också varit
farmors synnerliga favorit, och när hon hade någon ledig
stund kom hon öfver till det lilla torpet och hjelpte till
med att pyssla om den gamla och att bereda den flitige
skolmästaren en och annan liten öfverraskning, med en
maträtt eller ett kaffebord ute i gröngräset, något som
alltid innerligt fröjdade hans gamla mor, ehuruväl det
egentligen var gjordt för att fröjda honom.
Elin betraktade alltid min far med en blandning af
vördnad och förtrolighet jemte en god tillsats af
nyfikenhet. Man tyckte sig nästan kunna läsa i hennes stora,
blåa ögon att hon ibland undrade på, om inte den unge
skolmästaren skulle kunna vara lärd nog att upptäcka hvad
hela den öfriga olärda verlden mycket väl kunde se, att
hon var socknens vackraste och bästa flicka, som väl
kunde uppväga eh skolbok eller en utanlexa. Hon kunde
väl inte göra rätt klart för sig, hvarför hon ville att han
just skulle se att hon var vacker, men det retade henne
många gånger att han tycktes vara så stockblind för
hennes företräden. Men bredvid denna, for en ung flicka
ganska naturliga känsla fans en annan, som inte hvar flicka
skolat kunna hysa, nämligen aktningen för hans kunskaper
och medkänslan för hans värde som son. Elin hade aldrig
egentligen sett andra än allmogens söner, hos hvilka
kärleken till föräldrarna just inte är den starkast förherrskande
känslan, isynnerhet sedan de gamla satt sig på undantag
och öfverlåtit gård och grund åt de unga. Öfveralt i de
burgna bondhemmen hörde hon sons eller dotters klagan
öfver gammelfar eller gammelmor, som aldrig hade vett att
lägga sig och dö, så att det kunde blifva slut med att afstå
från de måttliga fördelar, dem de gamla förbehållit sig till
döddagar; och ofta jemförde hon de snäsor och det gnat,
hvarmed en sådan gammal far eller mor möttes af sina
närmaste, med det sätt, hvarpå min gamla farmor
behandlades af min far. Alt hvad som lyckades och gick väl i huset,
det gjorde han till hennes förtjenst, alt som gick illa eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
