Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, gema, kära moster/4 svarade Elin som man brukar
på landet, der moster användes i stället för det utländska
“tante“, “om skolmästaren vill hafva någon hjelp utaf mig.“
“Hvarför inte? Du är lätt på hand, Elin, och kan gema
få hjelpa mig om du vill."
“Ja, hjelp honom du, bam! det kan nog behöfvas,“
sade farmor med en egendomlig, på en gång glad och
fuktig blick på sonen och den unga flickan, — och derpå gick
hon långsamt in i stugan och såg sig om på tröskeln med en
ännu gladare blick än förut.
Och på det sättet hände det sig, att min far om några
ögonblick befann sig på knä i en trädgårdsgång midt emot
cn ung, vacker flicka, som låg på knä liksom han, och
inte längre ifrån honom, än att deras händer ibland
snuddade vid hvarandra, när de kappades om att plocka upp,
ett ogrässtrå ifrån sängen.
Samtalet var i början just inte mycket lifligt, men
slutligen tog det upp sig så der temligen. Min far
undervisade Elin om ogräsens namn och natur, och hon å sin
sida talade om sin far och deras lilla hushåll der hemma.
Men bäst som det var, så uppgaf hon ett litet rop, hon
hade brännt sig på en större nässla, som innästlat sig
bland rödbetorna, och i det hon halft småleende, halft
gråtande sträckte fram sina små runda fingrar åt min far,
ropade hon hastigt:
“Blås på dem! Aj, den stygga nässlan, hvad det
svider efter den!“
Och min far tog fatt i den lilla handen och började
blåsa af alla krafter. Men det sved lika mycket ändå, och
då visste han i sin enfald inte bättre än att föra den lilla
handen till sina läppar och andas på den för att lindra
svedan. Men — sådan är kärleken — innan han visste
ordet af, hade andningen förbytts i en kyss på handen,
och när farmor efter en god stund kom ut, så låg
samtalet alldeles nere och af kyssen på handen hade i stället
blifvit en kyss på Elins rosiga läppar, och det till på köpet
■en kyss, som aldrig tycktes vilja taga slut. De unga tu
hade funnit hvarandra, skolmästartvånget hade tagit till
flykten, och min far var lika ung och tokig, som någon
tjugotvååring i verlden. Han tycktes aldrig vilja släppa
lilla Elin ur sin famn, och när farmor med glädjestrålande
blickar nedkallade Guds välsignelse öfver de unga, rusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
