Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, käre Jakob, “ sade slutligen min far, hvars klara
och frimodiga blick utan tvekan mötte broderns forskande
och dunkla; “berätta oss nu om ditt lif! Vårt vet du redan
från middagsbordet, och hur lugnt och stilla det flutit fram,
grumladt endast af mors död! Hvad det var synd att du
inte kom förr, hon längtade så mycket att få se dig och
de båda andra bröderna.“
“Jag kunde inte komma!“ svarade farbror Jakob med
sträf ton; “jag hade ett giltigt skäl: afståndet. Man
hoppar inte så lätt öfver en sådan bäck som Atlanten! Mera
underligt var det väl att Erik och Anton inte sågo till
henne någon gång! Men jag förstår dem nog: vår far ville
inte ha oss till några känslomesar, och vi äro ingenting
annat än det gifna resultatet af hans sätt att uppfostra.
Synd bara att det skulle gå ut öfver gumman mor, som
nog var en snäll och bra gumma, fast jag minns henne
så litet! Talte hon om oss, sade du?’
“Ofta och alltid med kärlek,“ svarade min far vekt;
“och hur hon väntade på bref, som aldrig kommo! Blott
en enda gång underrättade farbror Erik henne i få och
affarsmessiga ordalag om att han gift sig och flyttat upp
till Norrland. Anton skref aldrig... och du ...“
“Låt oss inte tala om det!“ afbröt farbror Jakob sträft,
i det han strök sig öfver ögonen med afvig hand, som om
han velat stryka bort något minne eller någon länge
slumrad barndomskänsla; “jag har minsann haft annat att göra
än skrifva! Du ville ju höra något om mitt förflutna lif?
Kan du också höra det? Skall inte du och din fromma
hustru rysa som spökrädda barn, om jag talar om ett lif
som flugit fram likt en hvinande storm öfver piskande
vågor och steniga ref. Öfverflöd i dag, svält i morgon,
så guld igen, så att det runnit mellan fingrarna som
vatten, och sedan på nytt elände så djupt, att sjelfva
afgrun-den inte kan bjuda på värre. Matros i dag, guldgräfvare
i morgon, spelare dagen derpå, och så matros igen, och
det om hvartannat. En vacker dag kapten på en kapare,
befallande öfver ett femtiotal gula hundar, malayer och
kineser, med knifven mellan tänderna och rof och mord
till smånöjen på lediga stunder. Tänk dig ett vildt
stormande haf och en sådan besättning i myteri, och jag och
min styrman på skansen med en spak hvardera i handen,
och så slag till höger och venster, och spräckta skallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
