Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, visst inte/4 svarade min mer med ett hastigt
leende, “jag är bara rädd för mina kaffekoppar, jag!“
“Jaså! Ah, förlåt, kära svägerskan! Jag glömmer bort
att jag inte är i Amerika!“ sade farbror Jakob, i det han
tog ner benen från bordet och lade dem tillbaka på stolen;
umen så länge jag inte tar upp knifven och börjar tälja
sönder bordskifvan, så får ni ingenting klaga öfver.“
“Herre min Gud, lefver man så i Amerika ?“ frågade
min mor alldeles förfärad.
“Det är småsaker, som ingen frågar efter. Har man
bara dollars på fickan, så kan man skära sönder så många
bord man vill! Yankeen vet hvad dollarn duger till; men
han vet också mycket annat, som är bättre än det. Ni
skall inte se honom öfver axeln och högmodas, ni gamla
verldens barn, som gå i ledband efter edra vederbörande,
ty han är bättre än ni och framtiden har han för sig och
en hel verldsdel till tummelplats, — en verldsdel, som ännu
inte är till en åttondel bebodd!“
“Och ändå har han åtskilligt att lära af den gamla
verlden,“ sade min far, lugnt som altid.
“Och hvad skulle det vara?“ frågade farbror Jakob
med skärpa i ton och min.
“Aktning för menniskovärde, utan dollarn, och sann
religiositet, inte sfektkristendom,“ svarade min far.
“Du pratar! Det fins båda delarne i Amerika, fast
kanske inte på det viset som här. Också ämnar jag snart
fara tillbaka dit, aédan jag nu sett huru mina bröder hafva
det; *ty här skulW jag i alla fall inte trifvas. Här är för
smått och för trångt och för kälkborgerligt alting. Säg
mig, Arvid, har du lust att emigrera ?“
“Jag,“ utropade min far förvånad, “hur kan du fråga
något sådant?“
“Kors! jag tycker,“ svarade farbror Jakob, i det han
litet föraktligt såg sig omkring och till slut fäste ögonen
på den rödmålade byggnin^en med sitt spåntak, “jag tycker
att det här väl inte kan vara så mycket att sakna.“
“Så tycker du,“ återtog min far, i det han fattade
sin hustrus hand och tryckte den i sina; “men för mig är
detta allt: här dog min mor, här blef Elin min hustru, här
föddes våra barn; här har jag sjelf satt ned hvart träd, hvar
buske, hvart frö i den moderliga jorden, — intet af dina
paradis derute kan för mig uppväga den här lilla fläcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
