- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
160

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ja det är lätt att säga för dig, som går der oppe
och vankar, och inte behöfver hvarken husrum eller kläder,
och inte har några krogar som stå och vinka i vråarna!
Var menniska du, så får du se, hur godt det är! Gå der
du med ett hjertesår som svider, och se hur folket pekar
fingrarna åt dig, och känn hur det käns att bli bortkörd,
för det man slagit en lymmel i skallen, så att han låg och
kippa’ efter andan i en sex veckor, innan de fick lif i honom
igen, och ta’ reda på hur det smakar att sitta på 28 dygns
vatten och bröd för det omaket, så ä’ du väl så lagom
rund i synen, tänker jag. Och gå se’n omkring land och
rike och försök att ärligt förtjena ditt bröd, och bli
bortsparkad som en hund, för att inte betygena ä’ klara, och
var nu ett dygdemönster om du kan! Ser du, den ekluten
har jag smakat på du, och det är ditt fel allt sammans,
säger jag! För hade du inte lyst de förra gångerna, och
hade du lyst den natten då jag slog honom, så hade jag
varit en bättre karl än jag är, det kan du börja att ta’
utaf på i morgon qväll, om det roar dig!“

“Det är så vigt att skylla på andra!“ inföll jag med
djup ton.

“Nej du, det ä’ inte så vigt, som du tror!“ svarade
han med redigare stämma och med ett uttryck af sorg,
som rörde mig, “det är inte så vigt som du tror, säger
jag dig ännu en gång! För det käns nog krångligt i
hjer-tat ändå att vara en stackare och inte kunna hjelpa det!
Tror du inte, att jag mera än en gång försökt att ge’ tusan,
om du skiner eller inte? Tror du inte, att jag arbetat så
att stenflisorna flugit omkring mig? Men ser du, min gubbe,
det flns någonting på jorden, som är ett helvete, fast kanske
inte läsarprestema ha’ reda på det, och det är att komma
ihåg! Hvad gör det att man svälter, bara man inte
kommer i håg att man varit mätt? Hvad gör det att man är
olycklig, bara man inte kommer ihåg att man varit lycklig ...
och ser du, när den hågkomsten kommer som en svart uggla
och flaxar kring öronen på mig, då får jag lof att dränka
henne, ser du! Och mycket annat med! När väder och
vind och arbete och år hade barkat mig, så att ingen kände
igen mig mera, så kom jag hit igen, och då lyste du på
en annan sak, som just inte var så rolig att se! Du vet
nog hvad jag menår, fast du sitter och ser oskyldig ut,
din trindskalle! Skogvaktaren var död, och Karin var död,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free