Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
petto. Det epokgörande festpoemet till brudtärnorna hade
ännu endast en gång blifvit uppläst, och då hade det icke
gjort den stora effekt, som det sedermera skulle göra. Dels
hade Nicke vid uppläsandet varit besvärad af en mer än
vanlig rädsla, dels hade han haft den olyckan att vid sjelfva
slutstrofen trampa en af de andra marskalkarne på
liktor-narne; denne åter trampade i sin ordning en af
brudtärnorna som föll afdånad i armame på presten; brudtärnans
mor, en respektabel skomakarfru på söder, blef öfver detta
mäkta förgrymmad, och hela det vackra talet upplöstes i
idel disharmoni.
Men nu var det bröllop på sällskapet vid Munkbron,
och ett elegant bröllop ändå. Assessor Krumroth gifte bort
sin enda dotter med en son till kamrer Pipelin i posten,
och allt hvad embetsmannaverlden hade elegant och fint
var naturligtvis med på bröllopet. Det var en lördagsqväll,
och Munkbrofruarne, som de qvällarna äro litet sena utaf
sig, förklarade vid sina potatissäckar och laxfjerdingar
att “det var bestämdt någonting riktigt gentilt som gifte
sig, så gentilt var det.“
Nicke Hult hade ända sen klockan 3 på eftermiddagen,
då han lemnade “Hamburger-börs“, varit alldeles som i feber.
Det föreföll honom som om hela Europa hade sina blickar
fastade på honom, ty assessorn hade på förmiddagen uppe
i verket helt förtroiigt stuckit in tre fingrar i knapphålet
på hans rock och med sin vanliga torrhosta dundrat honom
i örat.
“Hä! hä!“ låt se nu, kongl. sektern, att vi få något
extraordinarie i qväll åt tärnorna! Hä! hä! vackra som hin
håle! Kongl. sektern ä’ ju en töcken der poet — hä! hä!
— litet på drick med? skadar inte! Hä! hä! —
välkommen !“
Nicke hade således en mission att uppfylla, han var
hvad man kallar officiel och litet hvar vet hvilken vigt
detta ger, och hvilket ansvar tillika.
(ramla Stina, — ett factotum som han ärft af fadern
och som jag hittills glömt att presentera for den värde
läsaren, — var alldeles rådlös för att få fracken riktigt
borstad och halsduken ordentligt knuten. Stina var annars
icke af den rädda sorten; men den eftermiddagen trodde
hon att “gossen“, som hon af gammal vana kallade Nicke,
var alldeles förgjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
