Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur hans minne att jag blef militär i stället. Ser du, min
far var en yngre bror till den hederlige slagtaren, och han
hade gått läsvägen i stället, och var vid sin död lärare i
ett af elementarläroverken i Stockholm. Han lemnade
ingenting annat efter sig än sin sörjande enka, mig och ett
aktadt namn — men det tyckte min farbror var så godt
som inte. Han tog sig likväl af oss och hjelpte min mor,
men till gengäld ville han att jag skulle välja hans yrke,
och när jag vid mognare ålder inte ville gå in på det, då
blef det slut på vänskapen."
“Kors!“ sade Nicke, “jag tycker att yrkena inte ligga
så långt ifrån hvarann — slagteri som slagteri, fast det
som du valt, idkas litet mera i stort!“
“Säg ingenting ondt om mitt yrke, min nyaste bror,
då bli vi inte goda vänner länge!“
“Nå, vet din kära farbror af att du tycker om Clara ?“
frågade Nicke försigtigt.
“Ja, han måtte bestämdt ha kommit underfund med
det på sista tiden. Ty ser du, när jag först fick uniformen
och kom dit, så tyckte visst gubben att jag såg reputerlig
ut i den; ty han var då så der temligen vänlig, — men
så var det en bal der i Qol våras, och då dansade jag
nästan hela qvällen med min vackra kusin, och efter en af
danserna talade jag några ord med henne inne i ett af
smårummen, och när Clara slet sig ur mina armar — —
ja, du, ty hon var verkligen i dem ett ögonblick — så hörde
jag någonting som grymtade till bakom oss, och hörde en
dörr slås igen, och sen har gubben varit aldeles förbytt.
Han hade bestämdt både hört och sett oss.“
“Jo jo, det kan väl hända; och som du ännu inte på
åtskilliga år kan få något att gifta dig på, så tycker jag
att gubben inte har så orätt!“ menade Nicke, fortfarande
mycket försigtigt.
“För en rask karl står hela verlden öppen!“ svarade
Edvard, och Nicke såg vid skenet af en gaslykta att hans
vackra ansigte lyste af eldig entusiasm, och tackade sin Gud
att det var bara han och inte Clara som såg detta. “För
att vinna Clara skulle jag vara fardig att göra hvad som
helst, utom något som inte vore hederligt. Och vet du
hvad jag tänkt på? Jo, så fort jag passerat mina grader
och fått min underlöjtnantsfullmakt, så begär jag
permission och reser till Algeriet och begär tjenst i franska armén!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
