- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
210

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och den arma Stina vred i fbrtviflan sina händer vid
tanken på denna gräsliga olycka, som hennes lifliga fantasi
afmålade i de hemskaste färger.

Men Nicke, den unga tidens fördomsfrie son, tog helt
lugnt på sig öfverrocken, och sade i det han knäppte igen
den om sig, på sitt vanliga allvarliga och betänksamma sätt:
“Nu skall jag säga Stina en sak så god som två.
Lägg hon sig icke i mina giftermålsaffarer, för den saken
sköter jag sjelf! Adjö, det är inte värdt att Stina väntar
på mig med middagen — jag går ut till Blå porten och
äter och så händer det att jag går bort på qvällen!“

“Jojo, han ska väl till det der fina herrskapet på
Badstugatan igen, kan jag tänka!“ sade Stina med skärpt
stämma, ty hon ville alltid ha sista ordet. “Och
gud-bevars! vill han sylta in sig med hästslagtarn, så gerna
för mig!“

Men det sista hördes icke af Nicke. Försigtigtvis
hade han stängt dörren när han’ sade sitt sista ord, ty han
visste af erfarenhet att det var lugnast att ha dörren
mellan Stina och sig, när hon var vid det humöret som i dag.

“Vänta han mig,“ tänkte Stina, i det hon såg honom
gå nedåt gatan, “ska inte jag göra slut på det der, så
vore det väl märkvärdigt! Frampå förmiddagen kastar jag
på mig en schal och skuttar ner till fru Karlson, och det
vore väl raggen om vi inte ska få slut på det der.“

T.

“Det är märkvärdigt,“ sade Nicke för sig sjelf, i det
han gick nedåt gatan, “hvad alla qvinnor ä’ galna i mig!
Ben der gamla Stina till exempel, hvad ä’ hela hennes
bråk, när hon får nys om att jag tycker om någon, annat
än svartsjuka?... Det är alldeles för mycket märkvärdigt
när jag tänker på det. Och somliga karlar bry de sig
inte om alls!“

Och med dessa blygsamma tankar var det som Nicke
steg in i den vackra kyrkan, der pastorsadjunkten samlat
omkring sig allt hvad hufvudstaden hade ungt och skönt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free