Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af tårar när hon sade detta, och nu var den lilla handen
så oemotståndlig, att Nicke fattade den i sina och sade,
hur smärtsamt det än kändes i hans hjerta vid tanken
på att hans flamma varit endast ett irrsken, tändt af honom
sjelf:
“Löjlig eller inte, mamsell Stark, men er vän blir
jag så länge jag lefver!“
“Tack! tack!“ hviskade Clara, i det hon torkade sina
vackra ögon; “och ni skall nog en dag finna den som
belönar er för er godhet, tro mig!“
“Nej, det händer aldrig;“ svarade Nicke sorgset, “jag
ser inte så ut, mamsell Stark!“
“Var nu inte orättvis emot mitt kön. Vi qvinnor
döma inte altid efter ytan; men nu hör jag mamma
komma! Hon kommer just lagom!“
Och Clara sprang upp emot modern, som just nu
Öppnade dörren, samt hade i största hast några ord att säga
henne, hvilket kom Nicke särdeles väl till pass, ty det
gaf honom tid att hemta sig en smula. När frun slutligen
kom fram till bordet, satt Nicke med temligen passabel
kontenans och tycktes ytterst fördjupad i åskådandet af
familjens fotografialbum.
“För all del ursäkta, herr kunglig sekter, att jag dröjt
så länge!“ sade den lilla frun i det hon satte sig i soffan;
“men det var så mycket att taga reda på derute; jag
hoppas att Clara varit en treflig värctinna under tiden ?“
“Ja... ja bevars! Det har varit en mycket treflig
stund för mig!“ försäkrade Nicke i det han qväfde en suck.
“Och det bästa af altsammans, mamma lilla!“ bifogade
Clara med strålande ansigte, “är att Edvard och jag fått
oss en vän i herr Hult!“
“Nå, det gläder mig på det alrahögsta!“ försäkrade
frun, i det också hon räckte Nicke sin hand; “kunglig
sektern har ifrån första stund gjort ett sådant intryck på oss
alla, att både jag och min dotter inte tveka att inviga
kunglig sektern i våra små hemligheter! Min man har
också ... men apropos min man, det var märkvärdigt hvad
han dröjer länge i qväll... han brukar altid vara hemma
strax efter åtta... och nu är hon redan nio. Det måtte
väl inte ha‘händt honom något illa heller?“
“Ah, kära mamma,“ inföll Clara lugnt, “pappa har väl
träffat några bekanta som uppehålla honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
