Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Åhnej, jag tackar! Nu är den aldeles bra igen."
"Vore det inte då skäl uti," frågade Figge, "att byta
om plats, ty här ser man ju ingenting utaf den vackra
farleden. I fall ni inte ha farit här förut, så..."
"Nej, det har jag inte," svarade den unga flickan
leende, "jag är en äkta Stockholmska, och har derför sett
så litet som möjligt utaf de vackra omgifningarne."
"För-ut finnas ännu ett par platser, och om ni
behagar, så kunna vi ju gå dit?" frågade Figge.
Och det hade ju den unga flickan ingenting emot.
Hon märkte tydligt att de båda gamla fruarna vore högst
generade af hennes sällskap, och ännu mera af Figges och
Nickes cigarrer, och efter en liten stund såg man den lilla
trion installerad framme i fören, just som Ran svängde
om i bugten utanför Blockhusudden och begaf sig af ut
på Värtan. Den unga flickan satte sig med ansigtet vändt
utåt fjärden, och tycktes med innerligt välbehag inandas
den friska och lifvande sjöluften, medan hon gjorde de
tvenne vännerna oupphörliga frågor. Hela hennes sätt
hade något så blygsamt och på samma gång frimodigt och
bestämdt, och den friska sjöluften och glädjen öfver att
få vara ute och vara fri, gjorde henne så leende och
vacker, att Nicke mot sin vilja kände sitt hjerta böija klappa
litet fortare, och att han med hvaije andedrag insöp några
atomer af det ljufva gift som han föresatt sig att han skulle
undvika till döddagar.
Och som Nicke sjelf icke var särdeles bevandrad i
skärgårdens topografi — något som Figge deremot kunde
på sina fem fingrar, han som hvaije sommar plägade gästa
en af segelsällskapets kuttrar, så hade Nicke olyckligtvis
så mycket bättre tid att se på och beundra den unga
flickan, som isynnerhet var vacker när hon med förvånade,
stora, blå ögon såg på Figge hvar gäng han omtalade något
alldeles nytt for henne.
Och nytt för henne var nästan allting, stackars liten.
När Figge visade henne på Fjäderholmarnas
värdshusbyggnad och sarskildt den lilla nere vid stranden belägna
byggnaden, der skärgårdsfolket har sina små bal-paréer,
sedan de förut rott fem eller sex mil med en tung
fisk-sump, utropade hon:
"Hvad det måste vara för ett dugtigt folk, och hvad
jag gerna skulle vilja se en sådan dans! Har ni sett det,
min herre?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
