Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag var så fullkomligt öfvertygad om att du inte skulle
komma igen på en timme minst, — jag känner ju dina
tjusar-gåfvor, bror Nicke! Men hvarför stannade du inte qvar?“
“Det var ingen som bad mig!“ förklarade Nicke. “När
mamsell Bergfelt fick se sitt feällskap, så gick hon tvärt
ifrån mig, det var hela affaren!“
“Åh! gjorde hon det!“ utbrast Figge lika muntert som
förut, “det var inte artigt gjordt! Men kom ner nu, såska
du fä dig ett glas portvin, och så ge vi oss af neråt Ramsjö
och Tynninge, och du ska få se att det nappar nog bättre
der neråt än här på Frediksborgssidan.“
Figge såg mycket knipslug ut när han sade det sista,
och Nicke tog sitt parti att inte låtsa om anspelningen,
utan hoppade ned i båten, och så bar det af på nytt nedåt
Solö Qärd, och när båten vek af om udden på Rindö-sidan,
der man sista gången ser Fredriksborgstornet och
stranden, så tittade Nicke allt hvad han förmådde för att kunna
upptäcka någon uppe vid tornet, och i detsamma såg han
hur Figge tog upp sin näsduk och slängde med den
al-deles förtvifladt i luften.
“Hvad är det?“ frågade Nicke förvånad.
“Åh, det var en satans geting, som tänkte sätta sig
på näsan på mig!“ svarade Figge, i det han slog ännu
mera, “vill du gå din väg, din kanalje! Seså, nu är han
borta!“ sade han sedan helt lugnt och stoppade näsduken
i fickan, men den yngre roddarmadammen blinkade åt den
äldre, som om hon velat säga: “Nog vet man hvar den
getingen stack, altid!“
Och sedan gick dagen på öfligt sätt. Man fiskade,
rodde, åt och drack, och klockan åtta var man tillbaka i
Waxholm, der ångbåten redan hade böijat att elda på.
Sedan gummorna fått sin betalning, föreslog Nicke att
man skulle gå och sätta sig på Falkens terrass, för att vid
ett glas sodavatten och litet punsch fördrifva den timma,
som återstod till ångbåtens afgång. Figge hade ingenting
särdeles emot förslaget, hvadan han också förklarade det
enhälligt antaget.
På terrassen var redan fullt med folk. Der såg man
de vanliga gästerna, den vackra fru X. och den charmanta
mamsell Y., den kåserande herr Z. och den juridiske herr
A; den lorgnerande gamle herr Ä., och den férierande
herr O., alla njutande sommaraftonens ljufva “far niente“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
