- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
265

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

står vår lilla gäst och ser lika söt och intagande ut som
altid!“

“Ja, och som du ser så tittar hon hit!“ sade Nicke
förtjust i det han artigt tog af sig sin gråa hatt för den
unga flickan, som besvarade helsningen.

“Nå och hvad bevisar det?“ Frågade Figge, med
allvarligare ton än förut.

“Hvad det bevisar?c< svarade Nicke med ett stolt
segerlöje på sin lilla mun och i det han spände ut ögonen
så att de höllo på att falla ur hufvudet, “det bevisar att
jag vinner mitt vad!“

“Nicke, Nicke! säkerheten är fallets moder! Kom ihåg^
det, och låt oss nu gå ombord!“

is.

Våra begge vänner stannade på bron, ty det var ännu
några minuter qvar, innan ångbåten skulle gå, och dessa
användes af dem för att mönstra de både man- och
qvinno-grannt närvarande badgästerna, hvilka i allmänhet icke
försumma att vara nere vid hvarje afgående eller
ankommande ångbåt, så lång sommaren är.

Medan de stodo der, så fick den hese artilleriofficern
åter tag i Figge och sökte ytterligare få reda på hvem
den unga flickan kunde vara. Just medan han var i färd
med denna lofliga nyfikenhet, kom föremålet för hans
förfrågningar i sällskap med den familj som nyss varit ombord
på kuttern, och efter ännu några afskedshelsningar, steg
den unga flickan ombord, utan att, som det tycktes, hafva
sett hvarken Figge eller Nicke.

“Förbannadt söt!“ hväste artilleriofficern, “riktigt
sakra-menskadt söt. Hvad var det hon hette, sa’ du?“

“Appelgren!“ svarade Figge, som ville föra honom på
villospår; “eller Appelqvist, eller något sådant der.“

“Fy tusan, ett sådant namn! Det är synd om den
vackraomenniskan att hon ska ha ett sådant.“

“Åh, hon kan väl få ett som är bättre,“ menade Figge,
i det han gick ombord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free