Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stannat, som det tycktes, i mycket tankfullt åskådande af
en skuta som hade fastnat på grund strax invid Granholmen.
“Hör du, Figge, du," sade Nicke tvekande, i det han
kom fram.
"Ja, hvad är det fråga om?“
“Jo, du får alt lof att komma med till mamsell
Bergfel t, för det är någonting som hon vill fråga dig om."
"Jaså, hvad kan det vara?"
“Ja det vill hon inte säga, förrän du kommer sjelf.
Jag begriper för resten inte hvad det är åt henne, för hon
hvarken talar eller svarar."
"Hon är väl trött, kan du begripa!" svarade Figge,
till utseendet lugn; men inom sig erfarande en känsla af
glädje, som kom honom att kasta cigarren direkte i sjön,
och att genast begifva sig af akterut, och det med en
sådan fart att Nicke inte hann följa med på samma gång,
en sak, hvilken ännu mera omöjliggjordes derigenom att
han råkade i kollision med ett fruntimmer, som steg upp för
att se på en villa vid Welamsund, just som Nicke var
midt för henne, och olyckan ville att fruntimrets parasoll,
som hon hade uppspändt af gammal vana fastän solen redan
var nedgången, kom att fastna med sitt ena spröt uti
Nic-kes hattband.
"Jag ber tusen gånger om ursäkt," sade fruntimret
artigt, i det hon försökte att göra lös parasollet igen,
hvil-ket hade till följd att hon lyfte hatten af Nicke.
"Det skadar inte," svarade Nicke artig och barhufvad.
Och medan de kringsittande skrattade, hade fruntimret ett
fasligt göra med att få lös hatten, och Nicke stod bugande
framför och sökte hjelpa till, hvilket naturligtvis gjorde att
det gick så mycket långsammare. Men ändtligen var han
lös och ledig igen och efter många ursäkter och bugningar
åter på väg akterut, då hastigt ett par långa ben
sträck-tos ut mellan honom och relingen, och en djup basstämma
utropade:
"Nej si, god afton, kunglig hedersbror! Nå det var
då förbaskadt trefligt att se dig... Känner du inte igen
gumman min?"
Nicke tvärstannade för att inte falla på näsan, och
innan han hunnit sätta sig i säkerhet, hade slagtar Starks
tunga hand slagit ner på hans axel så att det sved i
skinnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
