Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ett rent hjertas varma kärlek skulle ännu kunna göra
honom till en man!... Alt det der skulle man visserligen
kunna anta, att den lilla blomman ville och kunde säga;
men det vore att lägga för mycket mening i
blomsterspråket och för mycken djerfhet i gåfvan. Derlor tog jag
blomman tillbaka, och nu ligger den i min prosaiska
portmonnä, i stället för i vår vackra grannes poetiska album ...
Och der har du den historien, kära Nicke!“
Nicke hade hela tiden stått med gapande mun och
åhört Figges ovanliga språk, och munnen blef inte mindre
öppen, när den unga flickan hastigt räckte ut sin hand
emot Figge, och sade till hälften upprörd, till hälften leende
och med ett bryderi så oefterhärmligt behagfullt, som
endast den renaste natur kan göra det:
“Fär jag tillbaka den lilla blomman, eller också bli
vi aldrig vänner mera!..
“Ja, men kom ihåg hvad den betyder,“ svarade Figge,
i det han tog fram sin portmonnä och upptog derur ett
litet hopviket papper, som han höll uti handen, i det han
dröjande såg på den unga flickan.
“Den betyder, att om gifvaren blir en man, så skall
emot-tagarinnan tänka på honom med vänskap," svarade den
unga flickan, i det hon tog papperet af Figge.
“Jaså, det är bara vänskap!“ tänkte Nicke lugnad,
“åhja, det der är en förståndig flicka, det såg jag från
första början. Hon bara leker med honom, för att inte
altför mycket uppmuntra mig.“
Och nu började man tala om annat; om stränderna,
om dagens händelse, om ditt och datt. Både Figge och
dén unga flickan skrattade så gladt och pratade så
ogene-radt, att Nicke altmera insöfde sig i den ljufva villan, att
den unga flickan i all tysthet hade fästat sig vid honom
och att han här funnit sitt ideal.
Han lefde ännu i den ljufva öfvertygelsen, då Han
ändtligen var uppe på strömmen och i rask fart strök förbi
Kastellholmen, der man såg kanoniererna i den ljumma
sommarqvällen spatsera omkring med sina flickor under
armen. Asynen af denna lilla krigaridyll gjorde Nicke
varm om hjertat och elegisk till sinnet.
“Hvar bor mamsell Bergfelt?u frågade han hastigt
under inflytande af denna uppväckta sinnesstämning, “bor
mamsell på Norr?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
