Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de breda, prägtiga gatorna, mot hvilka, enligt både
kuskens och betjentens bestämda utsago, sjelfva
bruks-gatan var bara en lergrop och hela den herrliga trakten
med sina höjder och dalar, sina gröna skogar och blånande
åsar, bara en pannkaka. Deruppe, påstod kusken, kunde
man bli hur stor som helst — han tänkte redan året derpå
få anställning vid hofstallet, och få sitta på guldsmidd
kuskbock med trekantiga hatten på tvären på hufvudet,
och köra för sjelfva hoffröknarne — om inte rakt af för
drottningen sjelf I Der var ingenting omöjligt, p&stod
be-tjenten, som var en liten inbunden och ärelysten karl med
rödt hår och svarta polisonger; — der kunde man till och
med bli vaktmästare i riksbanken, och få räkna pengar i
stora packor, och passa upp på bröllop och begrafningar,
samt sedan gifta sig med en traktörska eller fiskblöterska
eller kokfru, och få både hus och kapital — och låna ut
mot hög ränta och må som perla i guld.
“Der fans det flickor,“ sade kusken, som var ett
rig-tigt lejon, i det han vred sina mustascher som kunnat
anstå en fanjunkare vid grenadiererna, “flickor som var
tusan så gentila och trefliga sen! Och så hade man baler
både på norr och söder och ladugårdslandet, rigtigt
gentila baler med både glace och konfekt och punsch — och
gick det rigtigt som värst illa, så hade man alltid den
utvägen att ta värfning vid lifgardet till häst eller fbrsta
gardet, och då mådde man som en prins på kronans
bekostnad, och alla jungfrur i.hela stan stodo på tå för en,
om man bara ville vinka med sin hand!“
“Vänta mig, ni bönder!“ utlät sig betjenten om
sön-dagseftermiddagarne, när det var dans nere i bruksladan
midtför vattenfallet, der hjulen på helgdagen sluppo att
dansa rundt omkring, och i stället sågo allvarsamma och
högtidliga ut, som om dans vore den värsta synd i
verlden; “vänta mig, ni bönder! I höst flyttar jag från
brukspatron och blir min egen karl ooh jag vet nog hur jag
ska9 styra och ställa för att det skall gå mig i händerna t
Skyll er sjelfva om ni inte en vacker dag om några år
ser mig komma med hästar och vagn ooh helsa på
prostens eller inspektorns, och om inte bredvid mig i vagnen
sitter en gentil fru med sidenklädning och plymer i hatten!“
“Såg jag ut som du, Janne,“ sade en dag kusken till
den unge stalldrängen, just då han höll på att ge’ vagns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
