Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hur har det blifvit så illa ställdt?
Jag tvekar icke att säga: det är allas vårt
fel! Allas, ända uppifrån och ända ner! Vi
hafva aldrig här i landet på fullt allvar velat
erkänna, att skådeplatsen har ett kulturkndamål
att fylla, att den är lika nödvändig för ett folks
uppfostran som skolan och kyrkan, och att den
följaktligen bör vara likställd med dessa båda i
rättigheter och skyldigheter.
De tänkvärda orden »ej blott till lust*,
hafva aldrig stått inristade öfver proceniet till våra
teatrar — de hafva en gång stått på ridån till
en af dem, men när skådespelet började, försvann
således inskriften.
Teatern har hos oss i långa tider betraktats
som en penningaffär och behandlats som en
sådan. Ur den synpunkten har staten sett den,
riksdagen sett den, pressen, allmänheten och
den enskilde individen sett den, och när en
och annan röst höjt sig för att söka fastslå att
den är ett bildningsmedel och därtill ett af de
viktigaste — ja, då har man antingen ryckt på
axlarna af medömkan eller skrattat som åt en
galenskap.
Sådant hämnar sig alltid, och nu hafva vi
kommit så långt som möjligt ut på det sluttande
planet. Skall det bära ännu längre utför och
skall seklets slut också se den svenska
skådeplatsens slut, — se huru varietégycklet med
flygande fanor och klingande spel drager in i
de förra teatersalarna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
