Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kunna fylla sin spellista, fick vara tämligen
litet noga i valet. Den tidens teaterledare
försökte nog att ännu hålla skådespelet uppe, men
när det under samma kväll skulle spelas på de
båda scenerna, och när den så kallade »fina
so-cieteten» helst besökte den scenen, på hvilken
de muntra och slippriga franska lustspelen och
farserna gåfvos, så fick det simplare folket fylla
fjärde och femte raderna i det gamla operahuset,
för att se Shakspeare, Schiller och Goethe
spelas med tre eller fyra verkliga förmågor,
sekun-derade af operans utiliteter och de, minst sagdt,
tämligen underhaltiga krafter som icke användes
därnere på den lilla scenen.
Dagskritiken, som i de flesta fall inte är
annat än aftrycket af pluralitetens åsikter och
mening om och på premiéren, hade naturligtvis
idel blommor för den mindre scenen, där
skrattprogrammen gåfvos, och idel klander och
bitterhet för den större, där man sökte upprätthålla
de stora traditionerna så godt sig göra lät. Ett
fullt oklanderligt samspel kunde ju icke ernås,
därför att de uppträdande icke på något sätt
kunde ställas i jämnbredd med hvarandra i
konstnärligt hänseende. Den mindre scenen var
således det hvita och den större det svarta
barnet. Och när man någon gång på den mindre
scenen gaf ett skådespel med större personal
och större anspråk än vanligt, och man af
tillfälliga orsaker icke kunde ge en opera däruppe,
så stängde man helt enkelt den stora teaterns
portar. Men det hände aldrig att man stängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
