Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. »Blommor i drifbänk» och »Fregattkaptenen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om jag är rädd? — hviskade jag tillbaka.
— Nå, än jag då! — fick jag till svar, och sedan
var det moltyst i den lilla hytten, till dess den
första applåden föll, när den gamle läraren,
magister Bruus — i förbigående sagdt, utmärkt spelad
af min svärfar, Broman, — hutade åt de näsvisa
snobbarna som förolämpade den unga lärarinnan
Anna Holm — Elise Hwasser — och aflägsnade
sig med den ironiska bugningen för »den bildade
ungdomen».
— Det där väntade jag! — hviskade Stedingk
och såg mera belåten ut.
— Och jag hoppades det! — svarade jag med
ett djupt andetag.
När sedan de unga pensionärerna kommo in
med pensionsförestånderskan, fru Zelma Hedin, i
spetsen, blef den talrika publiken alltmera
intresserad, och när slutligen ridån föll öfver vaktparaden
med den obligatoriska förtruppen, då kände hela
Stockholm igen sig, och det blef ett bifall och ett
applåderande, som aldrig ville ta slut.
— Så där ja! Fortsätter det lika bra som
det börjat, så tror jag att vi kunna vara lugna för
framgången! — utbrast Stedingk och räckte mig
handen, som jag i ögonblickets glädje kramade
kanske litet starkare än jag bort.
Det blef också en verkligt stor sådan, och
under detta och följande spelår upplefde stycket
sina 20 representationer, hvarpå det med
Dramatiska teaterns inköp öfverflyttades till denna och
uppfördes därstädes 38 gånger. Efter öfver
trettioårig hvila återupptogs det där 1896, och tack vare
Ellen Hartmans oefterhärmliga utförande af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
