- Project Runeberg -  Vid skrifbordet och bakom ridån. Minnen från flydda teatertider /
56

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hur »Bröllopet på Ulfåsa» kom till, och när August Söderman komponerade musiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tokig — och i morse fick jag fatt i visan och
dansleken! Kom med, ska du få höra.

Därmed tog han mig under armen, och vi
gingo in i det lilla sångrummet i hörnet åt
strömmen till, där han slog sig ned vid flygeln och
började spela. Vid de första tonerna af marschen
af bröt han sig själf, vände på liufvudet och sade:

— Det här är pukslag, förstår du! Vi få lof
att ha en pukslagare med i bröllopsföljet, det är
alldeles nödvändigt!

— Det blir narren som får slå pukorna, —
inföll jag; — jag har en sådan i spetsen för tåget.

— Har du? Nå, då så! Det såg jag inte, men
det är så mycket bättre 1

Och därmed spelade han upp den präktiga
bröllopsmarschen, som med rätta blifvit så populär
och som icke så litet bidragit till hela styckets för
våra förhållanden ganska ovanliga framgång. Och
sedan marschen var slut, spelade han dansleken
med den pompösa rytmen till riddarnes och
tärnornas växelsång, hvilken slutligen dfvergår till
ringdansens mera lifliga takt, under hvilken brud och
brudgum omringas af de dansande, till dess dessas
önskan om tomtebolycka plötsligt afbrytes af
väktar-hornets sträfva dissonans, som sprider häpnad och
förskräckelse i det festliga laget. När han så efter
Inga-lills vackra, på en gång vemodiga och tröstande
visa vid spinnrocken på nytt spelade upp
bröllopsmarschen, var jag så gripen af hvad jag hört att jag
icke kunde säga annat än ett sakta, men innerligt
»tack» och varmt trycka hans händer i mina. Men
detta var just ett erkännande i August Södermans
smak, ty många ord och granna fraser älskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhvidskr/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free