- Project Runeberg -  Vid skrifbordet och bakom ridån. Minnen från flydda teatertider /
107

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där långt borta i norr. När vi väl kommit i land
igen från sjöfärden, hade emellertid en hel vägg
af hotande åskmoln seglat upp öfver sjön, och
knappt hade vi hunnit sätta oss upp i droskan
som skulle föra oss tillbaka till Salzburg förrän
det allra ståtligaste åskväder utbröt och med de
mest intensiva blixtar och dånande åskskrällar,
. mångfaldigt återupprepade af de omgifvande bergen,
gjorde oss sällskap ända in till staden. Jag har
aldrig, hvarken förr eller sedan, varit med om ett
så imponerande, så storslaget skådespel som detta,
och. fastän ingen af oss var någon hjälte inför
naturföreteelser af detta omfång och denna kraft,
kunde vi icke undgå att tjusas af det storartade
däruti. Rädslan vek för en vördnadsfull beundran,
och när vi vid hemkomsten till det strax utanför
staden liggande hotellet ännu sågo blixtarnas
återsken lysa upp mörkret öfver staden och hörde
åskdundret på afstånd, kommo vi öfverens om att
den väldiga alpvärlden svårligen kunnat bjuda oss
ett grannare afsked än just detta.

När vi sedan kommo till Wien, voro teatrarna
redan i gång, och jag fick tillfälle att på
Burg-teatern se Grillparzers »Sappho», med Charlotte
Wolter i titelrollen, Sonnenthal som älskaren och
Lewinsky som den gamle slafven. Den af dessa
tre som först öfverraskade och sedan intresserade
mig mest var Lewinsky med sin lilla, oansenliga
figur och sin torra, tämligen klanglösa stämma.
Men allteftersom handlingen steg och den tragiska
affekten ökades, växte den oansenliga figuren och
den torra stämman fick tonfall så sanna och
gripande att äfven den ovana främlingen snart såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhvidskr/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free