Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noldson och Fritz Arlberg på ett sätt som i allo
var värdigt föremålet som den firade.
Sedan Olefine Moe gjort sin andra debut som
Adéle i »Svarta dominon», i hvilken roll hon gjorde
stor lycka, och Amalia Riego, den gamla
hofsån-garen Isak Bergs elev, sin första som Alice i
»Robert», var jag den 17 december färdig med min
andra dramatiska uppsättning, den af Shaksperes
»Richard den III», i hvilken Edvard Swartz på
ett utmärkt sätt utförde den svåra och mycket
fordrande hufvudrollen, medan Elise Hwasser
åter-gaf Annas och Axel Elmlund Richmonds roller.
För att underlätta uppförandet af det storartade
dramat använde jag en af den engelska
skådespelaren Colley Cibber gjord bearbetning, för
hvilket tilltag jag fick uppbära mycket klander af den
tidens kritik, ehuru det dock enligt min och de
förnämsta uppträdandes åsikt icke var så mycket
att ondgöras öfver. Man kan nämligen inte gärna
spela Shakspere utan omflyttningar och
strykningar, äfven om dessa kunna göras bättre än Cibbers,
åtminstone icke förrän de rörliga scenrummen
införts på våra teatrar, en anordning om hvilken
Stora teaterns uppfinningsrike maskinmästare,
Per Lindström, drömde de djärfvaste drömmar
redan då.
Den 18 januari 1873 firades den svenska
operans hundra-års-jubileum med uppförande af
Nau-manns »Gustaf Vasa», och den 14 februari
uppträdde Arvid Ödmann för första gången på scenen
som Tamino i »Trollflöjten». Han började därmed
en sångarbana, hvars betydelse för den lyriska
scenens följande decenniers verksamhet vi alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
