Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. KSLAT 1921 - 7. Linum usitatissimum, lin. Fam. Gruinales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, INHDNISKÅ F’IBERVÄXTEE 389
Norrmännen fingo tidigt linne från Irland, vilket i våra sagor kallades
iriskt, och i England uppträdde cle nordiska vikingarna klädda i vitt linne
med rött inslag över sina harnesk, enligt BonrnruS (.Ees gestu Scotorwm).
På Björkö i Mälaren har man påtniffat fynd av linnevävnader från ,senare
hälften av 800-talet, och i Norge har rnan funnit olika retlskap för linets
beredning från tiden före 700 år e. Kr. l’ör kort titl sedan fick förf. till-
fäIle att göra en textilteknisk undersökning av ett par gravfynd från de
nyligen gjorda grävningarna vid Vreta kloster. Dessa vävnader, som alltså
liunna anses datera sig från 12- ä 1300-talet, utgjordes av rester utav lik-
svepningar samt voro, likasom kroppen nästan fullståndigt förmultnade.
De voro vävda av lin och så sköra, att de söndersmulades vid minsta
beröring. Enkla linceller från något bättre bibehållna delar visade det i
frg. 9 antydda utseendet, (varom nedan vidare skall anföras) d. v. s.
cellvåggarna voro nästan fullständigt sönderdelade i enkla fibriller.
-
Linnelärft tillverkades redan under Folkungaätten i Norrland och
Hatland samt utbyttes mot järn och ståI. Irrån förs.ta hristna
tiden i vårt land finnas aktstycken, talande om linnevävnacler
så,som ingående i tionden, exempelvis i Upplandslagen, enligt vilken
Iin även fick lämnas såsom bot för vådadråp. Ett kontrakt om tionde
av lin från byar i Söderala i Elälsingland förefinnes från år 1514’ Även
hampa omnämnes från samma tid. Bruket att till prästerskapets avlö-
ning lämna tionde av skördat lin har hos oss fortfarit ända till 1870-
talet, då avlöningar ’in natura upphörde. I förf :ns hembygd, Kalmar län,
ocllades denna tial (1350-60 talet) mycket lin. Tiondelinet var aY ganska
växlande beskaffenhet såvät till rötning (som här alltid var luftrötning)
som beredning. Både fin- och grovhäcklat, i allmänhet dock mest blott
skäktat lin lämnades, stundom nästan blott blånor ("to").’ Allt detta
lin spanns till garrr av husets eget folk under de långa vinteraftnarne
samt vävcles inom familjen tiil finare och grövre vävnader, drälI, lärf-
ter och damast, varvid man begagnade sig av den vid denna tid i r’årt
land införda, s. k. Ekenmarkska våvnadsmetoden med såvål tramp- som
dr,agskaft.
-
Unrier Vasatiden odlades lin i Norrland, Srnåland (’som en-
Iigt Linnö är lämpligaste orten i riket för odling av lin och hampa), samt
Västergötland. Ut1ändskt lin infördes emellertid från Westfalen, Schle-
sien, Schwaben, Nederländerna och Irland under d.enna tid. I Matts Ket-
tilmundssons testamente omtalas en klädnad av grönt irläntlskt tyg
(fint linne), och en utlänuing, Krister Gregor, fick rått att hit inkalla ut-
liindska mästare att väva, färga och bleka linne, nämligen skirduk, hus’
lårft, dräll, bolstervar, och boldavid (buldan?) s.amt tilh’erka "schlesiskt
garn" och "fin fransysk dwelk" m. m. Vitl Söderköping anlades äyen
stora blekerier."
* Av Sn,r,tx: Svenska handelns och näringarnas historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
