Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. KSLAT 1923 - 11. Cannabis sativa, hampa. Fam. Scabridae - Skörd, beredning genom rötning m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDTBRUKS-AKADEMIENS IIANDLINGAR OCrI TIDSKRIF’I, L923
rike av CHnrsrreN,’ DuRaNo, Ber,r,lnrNnr, Trsso’r, Mol.lRo, och i Italien
av Roceno, Sacco, C,rrr,rurr’rl m. fl. Den metod, som kanske vann de
flesta anhängarne, var fransmannen cHnrsrraxs.l Den tjockare hamp.
stjälken avskars vid roten, den smalare röskades och nedre delen bultades
med en tung, refflad klubba. Den torkade stjälken inmatades i en
valsbråkningsmaskin (tig. 3), passerade 2 å B varv genom dendamma,
varcfter tågorna utkammades på en grov häckla och fingo därefter, näs-
tan fria från skäv, ånvo passera genom valsbråkan. Denna bestod
av en stcrre, refflad vals, på ornkretsen försedd mecl ett stort antal (14)
små, refflade valsar av trä eller järn, vilka genom snören kunderspän,
nas mer eller mindre kraftigt mot den stora valsen.r För erhållande av
högsta kvalitet hos hampan byktes 2 gg.. med askiut och 2 ggr. med
såplödder med noggrann sköljning mellan behandlingarna. Metoden
gjorde anspråk på följande fördelar: Besparing i tid, möda och arbete,
erhållande av större kvantitet tågor jämte bäil.re kvalitet, mindre kost-
nad saml lördelaktigare ur sundhetssynpunkt,. sålunda högst väsenl.liga
fördelar. Åt Dr H. L. v;vör.nnn i Erfurt gavs i officiellt ,rppa..g att göra
en vetenskaplig-jämföranderundersökninj av de båda ,,’"åi"rru, bered-
ning av hampa (resp. lin) med och utan rötning. Av resullaten fram-
gick i huvudsak följande:
Enligt c:s metod kan hampan ej förfinas lkryvas) tiil samma grrd
som hos r’ött hampa. De främmande, olösliga beståndsdelarne äro ej
avlägsnade hos den orötta hampan. Garn, spunnet av orött, föga raffi-
nerad harrrpa, förlorade 20 % av vikten vid utkokning i vatten och yt_
terligare 14 % vid utkokning i lut. Garnet bestod alltså av 66 /o rcn
fiber ooh 34 % fuämmande ämnen. Garn av rött hampa åter, föga raf-
finerad, förlorade 4’/o i vatten och 14 /o ilut, tillssmpals 1g /6, inne-
höllo alltså 82 iå ren fiber. Det senare garnet innehöll sålunda blott
htilften så mychet föröreningar som det förra. vidare erhölls i medel-
tal lika stor mångcl bastfibrer ur Iika stora mångder orött och rött
hampa- om däremot lika stora mångder hampstjälk uttogos av båda
siugcrr l’öre rölningen, elhölls visserligen 10, 15 ä 20 % mindre mängd
bastfiber trån den rötta än från den orötta hampan. men orsaken här-
Lill var uppenbarligen den, att genom rötningen uppt o-
";
,ix,t,;rr".t
genom bortgång av extraktivämnen, växilim m. m.; oiil."n förlust skulle
uppgå ånda till 25 %. Någon ver:klig fiberförlust uppkommer ej genom
rötningen. Rött hampa gav större utbyte av häckladc tågor. orött.
hampa år svårare att finhäckla, idet att växflimmet hindrar klyvningeri
och en viss hårdhet och sprödhet hos fibern inträder. via nactting äv-
slitas of La längrc tågor oclr större mängd korLa tågor eller blåno"
"upp-
kommcr. Ingen avsevärd skilnad i slgrka hos garnet förefanns, äm
t
{
f
I
I
I
I
,
1i
’t
1 l)irecteur de Conservatoire des Arts et Metiers, Paris (1818).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
