Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnus hade fått låna två kronor av
Broström och på detta levde han i fyra dygn, fick
kaffe med bröd en gång om dagen och om
nätterna låg han på Frälsningsarmens härbärge.
Det var inte något nöje för honom, men
han väntade på bättre tider, och medan han
väntade höll han på att svälta ihjäl, ty tvåkronan
var snart uppäten och sedan var det inte så lätt
att få en ny.
En dag stod Magnus som vanligt i Folkets
Hus’ hall och hängde med ett obestämt hopp
om att någon skulle komma med middagsmynten
åt honom. Men som ingen kom började det se
tämligen mörkt ut, och han hade nästan
uppgivit hoppet då Stenberg kom och slog honom
vänskapligt på axeln.
Han var fin och prydd som vanligt, och
det såg nästan ut som om han kommit från
en bättre middag, ty han petade sig i tänderna
och det doftade punsch ur munnen på honom.
– De’ ä’ tusan va’ du ser avsigkommen
ut, sade han, har du inga förtjänster, gosse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
