Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde. Fick han svälta, så var det överklassens
skuld och frös han om vintern, så var det
överklassen som stulit hans kläder.
Agitatorerna hade slungat sina förbannelser
mot överklassen från tribunerna, skribenterna
hade skrivit det i tidningarna och kamraterna
sade det varandra man och man emellan.
Det var ingen av kamraterna, som tvivlade
på, att icke det var den rätta sanningen, ty dessa
voro av samma skrot och korn som Magnus.
Och som de aldrig hörde någon vederlägga
det, så var det väl sanning.
Men ibland, då Magnus var ensam och
kommit ur kretsen av hypnotiserande vänner, så
vågade han tvivla på deras sanningar.
Då såg han ibland över vilken avgrund han
och hans kamrater svävade och hur liten och
svag den grenen var som han kravlade sig fast
vid. Hans idéer hade ingen hållpunkt i
verkligheten, de svävade som bubblor omkring i det
blå och skulle falla tillsamman till intet så snart
de tornade ihop med något hårdare föremål.
Allt var lögn från början till slut.
Ingenting höll att ta på, ty allt var bara luft och bosch,
trycksvärta och munväder.
Stockmans lära var en lära som alstrade
odågor och permanent arbetslösa. Det var en
skola för moderna brottslingar och ingenting
annat. Om den fick utveckla sig vidare utan
störande inflytande, skulle det icke dröja länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
