Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men varför han föraktade finnarna, sig själv
och det liv han hade fört tillsammans med dem
var att de rövade pengarna icke kom till sin
rätta användning. De skulle ha gått till
revolutionära ändamål, men i stället såg det ut som
om vartenda öre skulle supas upp.
Väl kunde han ibland tänka och tycka att
även det i stort sett icke kunde vara så orätt.
Och att han som så många andra kunde ha
rätt att roa sig om det även skulle ske på
stulna mynt. Så orätt kunde det ju icke vara
om han gjorde det. Han vore i så fall endast
konsekvent, som till det yttersta följde
predikarnas läror.
Han var dum, tyckte han ibland, om han
avstode från någon njutning då det funnes
tillfälle till det. Han hade rätt att roa sig om han
ville, det vore en av människans heligaste
rättigheter och ingen hade moralisk rätt att hindra
henne från det. Lev livet så länge du kan det,
njut av det som finns, tag det som du icke
får och gör dig inga samvetsförebråelser då du
tangerar gränsen till det otillåtna.
Så lärde anarkisterna, de rödaste av dem
åtminstone och de hade ju rätt så till vida att
det var konsekvent.
Men vad vore konsekvens för något,
funderade Magnus ofta. Att det vore det
följdriktiga slutet av något, att gå rakt fram utan
att veja för något hinder hur stort det än var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
