Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sist stod han på de rödas yttersta flygel.
Varför han kommit dit visste han egentligen
icke, ty det var andra som ledde hans utveckling.
Det var heller ingen av de andra som kunde
giva klart besked över sin utveckling till
radikalister. Han skyllde än på det ena, än på det
andra; på svält och umbäranden skyllde han en
del, och det gick ju något så när an. Men
då de som aldrig svultit och aldrig farit illa
skyllde på medkänsla för de lidande, var det
nog endast en ungdomlig fras för att dölja den
egentliga orsaken. Och det var för det mesta
en obestämd längtan efter äventyr och
möjligheten att inför vänner och bekanta få skryta
över modet att tillhöra anarkisterna.
Så trodde han åtminstone.
En dag hade de röda ett möte på Stenbergs
rum, och voro ungefär ett dussin till antalet,
alla arbetslösa, men snyggt klädda och välfödda
ändå.
Cigarretterna voro tända, röken bolmade
och fyllde rummet medan de unga
samhällsförbättrarna dryftade frågan om att omändra
samhället.
Vad var att göra?
De kunde sprida sina idéer vidare, i än
större kretsar, vinna nya anhängare bland de
stora massorna av arbetareungdom. Varje man
och varje kvinna skulle tillhöra dem en dag.
Till denna fest och inga andra. Ty de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
