Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag önskade honom därför åt helsike och
gjorde tecken åt honom att han borde draga
sig tillbaka. Men han tycktes icke begripa mitt
önskemål utan han stod kvar fäktande som en
galning med armarna i luften. Jag blev
förstås orolig, för människorna började redan känna
igen mig och det är ju rätt obehagligt att bli
igenkänd då man är ute på sådana ärenden som
jag var.
Men när han så till på köpet började ropa
mitt namn så begrep jag att det var något viktigt
han ville mig och då gjorde jag tecken till
honom att gå ner till fiskarhamnen så skulle
vi lägga till där för ett ögonblick.
Nå, vi kommo dit och han kom ombord
och då var fan lös.
För det var en djäkla historia han berättade
då han hunnit lugna sig en smula. Och du må
tro att han var upprörd, ögonen stodo på skaft
och han var ömsom röd och ömsom vit i synen
som kalk.
Så fick han sig ett glas konjak för att styrka
sig en smula och så började han:
»Ja, ser ni, Öberg sände bud efter mig här
om dagen. Och när jag kom och varit där
en stund, så frågte han om jag kunde bära
på en hemlighet. Visst kunde jag det och jag
lovade tiga.
Men du blir skjuten om du inte tiger, sa’
han och pekade på browningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
