Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetareförsäkringen är ett af våra dagars brännande
spörsmål. Man har kommit till insikt om att det är en stor
orättfärdighet, som samhället begår, då det låter
kroppsarbetaren eller tjänaren slitas ut i dess tjänst och närdetta
är skedt — kanske redan vid en ålder, hvilken andra
betrakta såsom medelålder — lämnar honom åt sitt öde att
taga sig fram bäst han kan eller på sin höjd hänvisar
honom till fattigvården, hvars understöd han måste utbedja
sig som vore det en nåd för honom att få lefva. Man har
kommit till insikt om det orättvisa häruti, och den insikten
har banat sig fram hastigt och oemotståndligt. Man har
funnit, att arbetaren och tjänaren äga en rätt till understöd,
sedan de blifvit till arbete oförmögna, och att understödet
bör tillerkännas dem utan ansökan eller begäran, helt enkelt
såsom deras medborgerliga rättighet. Det är häruti som
den stora skillnaden ligger mellan arbetarepensionering och
fattigvård.
Men likasom andra medborgare äga äfven arbetare och
tjänare, så vidt som de öfverhufvud vilja anses och behandlas
såsom fullmyndiga medborgare, skyldighet att, i den mån de
det kunna, själfva sörja för sin ålderdom. De taga ju lön
för sina tjänster likasom andra samhällsklasser taga betaldt
för sitt arbete i samhällets tjänst, och om än deras löner
äro jämförelsevis små, så kunna dock besparingar göras för
framtiden af dem som af andra. Och — jag upprepar det
ännu en gång — vilja arbetarna behandlas såsom
fullmyndiga medborgare, så må de ej klaga öfver att äfven från
dem fordras ett bidrag till den stora arbetarepensioneringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
