enligt kommittéens förslag skulle hafva bidragit och som hopbringas genom tullar å spannmål, mjöl, fläsk och liknande varor, så ha vi nu ett årligt kapital af 29 1/s mill ir. att disponera öfver. Men det skulle ju vara 33 (eller åtminstone 31) millioner? — Ja, härom vill jag nu anmärka, att skulle någon brist visa sig, så är det ju den enklaste sak i världen att öka en eller annan af försäkringsskatterna en smula. Att de väl kunde tåla vid en höjning, om så behöfdes, har jag visat genom deras jämförelse med skattebeloppen å samma varor i närgränsande länder, där dock dessa höga skattebelopp icke användas till ajbetarepensionering. Men jag tror icke att en höjning — åtminstone för närvarande — är nödig. Det är nämligen att märka, att Arbetareförsäkrings -kommittéens och regeringens förslag upptar tre pensionsklas-ser, en för kvinnor och två för män. Men skulle pensions-afgifterna upptagas på det sätt jag föreslagit, kan naturligtvis icke en högre och en lägre pensionsklass bland männen få förekomma. För dem som för sin ålderdom skulle önska högre pension än den normala finnes ju tillgång till frivilliga besparingar i lifränteanstalter, sparkassor och sparbanker. Den högre pensionsgraden skulle alltså ur den allmänna pensioneringen bortfalla eller rättare sagdt sammanfalla med den lägre. Härmed vinnes en besparing, som ungefärligen torde motsvara den skillnad som nyss beräknats. — Å andra sidan äro i kommittéens och regeringens förslag bland pensionstagare räknade äfven sådana personer, som väl en gång hört till arbetsklassen, men ur denna öfvergått till andra samhällslager. Dessa pensionstagare skulle utgöra en högst betydande del af hela antalet (jämför noten under sid. 5). Vid den här föreslagna pensioneringen kunde och behöfde ju icke till denna sort af pensionstagare tagas hänsyn. Detta åter medger pensioneringens utsträckning till sådana befolkningsklasser, som i det kungliga förslaget uteslutits, nämligen jordtorpare, löse arbetare, sömmerskor