- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / Tolfte Bandet. Första-Tredje häftet /
185

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

ekar anträffas, hvaremot den unga uppväxande ekskogen
upptager en rätt stor areal. Något annorlunda är
förhållandet i Säkkijärvi sockan, ty där tyckes ekeu i
början af detta århundrade haft en större utbredning än nu.

På sådana ställen som t. ex. Tamminiemi i
Kuo-lemajärvi socken, Yasikkasaari, Ristniemi, Luuri,
måhända äfven Tammisaari vid Naulasaari och Tamminiemi
vid Hortana kan man antaga, att eken sedan uråldriga
tider, före den historiska tiden växte och fortfarit att
växa i föryngrade upplagor till närvaraude dag, fredad
tör böndernas och „soldates<iuensu yxor.

Sammanfattar man det föregående, så upprullar sig
för oss en sorglig tafla af skogstörhållandeua under det
förra århundradet, närmast förorsakad af den tidens
största onda — kriget och den alt förhärjande militären.
Ställa vi åter horoskopet mot framtiden, är det. svårt att
förutsäga hvad denna för Finlands skogar och således
äfven för dess ekskogar bär i sitt sköte. Sant är, att
under förloppet af nära ett sekel „soldatesquenu och ett
alt förstörande krig e j hämmat skogens utveckling, men
väl har däremot „stockjunkarperiodenu hemsökt denna
trakt tillsvidare dock utan att i någon nämnvärd grad
hafva iuvärkat på ekskogarna.

Om eken alt fortfarande lämnas så fredad, som
under de senare årtiondena varit fallet, är det att hoppas,
att de flesta af de otaliga små plantor, som nu finnas
öfver hela ekområdet, uppväxa och nya åter framkomma.
Af ekarna på böndernas mark kan man ej vänta sig
mycket, ty där utrotas de hastigt, men lyckligtvis tillhöra
de flesta ställen, som nu i Viborgs, liksom äfven i S:t
Johannis socken bära ekskog, ståndspersoner, hvilka i
vida större grad än bönderna bemöda sig om att vårda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:38:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/12/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free