Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
ken endast sparsamt utvecklat sig på de lägre
bergssluttningarna och högre upp voro |öfven icke ens
utslagna.
Den 11 anaj, en vårmorgon så härlig man endast
kan drömma om, begåfvo vi oss, ßäohtold och jag på
vår bergstur. Till följd at de skickligt aidagda vägarne,
af hvilka vi betjenade oss, gick uppstigningen
temmeligen lätt, ehuru långsamt, ty en van bergsstigare anser
sig sällan kunna gå för långsamt, isynnerhet i början
af vandringen. Då jag under min resa ofta nog ensam
besteg höjderna, nar jag icke hade tillfälle att få
någon ledsagare, syndade jag vanligtvis emot denna
erfarenhets regel till skada för mig sjelf.
Skogen, i den trakt at revieret vi genomvandrade,
bestod mest at’ bok med inblandning af lärkträd, gran
och silfvergran. Dessutom förekommo 20 åriga rena
bestånd af Wevmouths tall, utomordentligt frodiga och
försigkomna. Forstmeister Bächtold upplyste dock att
dylika bestånd ingifvit större förhoppningar, än som
sedermera förverkligats, ty vid 40 års ålder hade det
visat sig, att YVeymouths tallen börjat sjukas och
gått ut.
För lärkträdet är ståndorten särdeles gynsam.
Jordmånen består af en förvittringsprodukt af kalkskiffer
med ett godt humuslagar. Då man kommit till
erfarenhet att. lärkträdet endast trifves då det uppdrages spridt
bestånden, måste en stor mängd yngre lärkträd vid
hjelpgäl 1 ringarna uthuggas. Ja man går så långt att
man icke låter tvänne lärkträd växa bredvid hvarandra,
ty då bildar lärkträdet ett ojemnt vuxet och mindre
ivärdefullt virke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
