Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
uf tall, hvars slutningsgrad (såsom det framgick af
stubbarna) motsvarade tät fröträställning (0,4—0,5). Oaktadt
’25 år förgått, sedan friställningen ägt rum, hade granarna
ej förmått repa sig. En del hade gått ut. Kri annan del
hade redau början till röta saml de öfriga voro af ytterst
tvifvelaktig beskaffenhet. Ehuru beståndet, såsom nämdts,
var 70 år gammalt, voro träna så klena, alt endast ett
mindre tal kunde användas till gärdsel. I så beskaffade
bestånd bör man efter afverkningen slopa underväxten och
föryngring ske förmodelst kultur. Kan svedjning i
sammanhang härmed ägu rum, är detta så mycket hellre att
rekommendera. som den inkomst, som härigenom erhålles,
utjemnar kultur omkostnaderna. Af största betydelse är det
emellertid att utföra hjelpgallringar i de på sådant sätt
uppdragna bestånden. Detta är särskildt falleL, om
svedjekul-turerna afse att förvandla löfskogsbestånd till barr, ty Irån
de brända stubbarna uppskjuta redan nnder andra— tredjo
året rikligt med skott, derest ej träden varit altlör gamla,
hvilka raskt växa ut och förqväfva eller undertrycka
barr-trästelningarna. Att dessa gallringar löna sig, äfven om man
ej linner afyttring för det härigenom erhållna virket,
framgår redan däraf, att i motsatt fall bela ändamålet med
kulturerna gà om intet. Inom Uomais, Loimala & Korpiselkii
revier af Viborgs läns inspektionsdistrikt förekomma 40—
50 åriga löfskogsbestånd i ganska stor utsträckning.
Undersöker man dessa närmare, skall man finna, alt största
delen uppkommit efter tidigare svedjning, hvilket bland
annat synes af de ringformigt kringhuggna furuskeletten, som
här och där kvarstå såsom minnesmärken Irån gågna tiders
sätt alt värkställa nyodling. I ytterst få fall har tallen
förmått hålla jemna steg med björken, utan har denna
sistnämda vuxit upp, totalt undanträngt tallen och undertryckt
granen, så att denna mångenstädes antagit den för en
forst-man vidriga växttyp allmogen betecknande nog kallar
„ri-geikkö".
I ledan tidigare har det framhållits, att ett bestånds
föryngring förmedelst kultur, förutom svedjekultur, ställer
sig allfür dyr för att allmännare komma till användning inom
kronojordarna. Och dock är man olta nog tvungen att
anlita denna utväg såsom den sista, om duglig återväxt skall
erhållas, ty uti de gamla jemnåriga bestånden, hvarest
afverkningen utföres, saknas ofta duglig undervåxt. Tvenne
sätt ålorstå då — antingen kultur eller föryngring genom
qvarlämnande af fröträn. Erfarenheten från våra boslälls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
