Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
På grund uf föreslående ville jag påslå, all renen är
hll mera gagn än skada för skogens uppkomst och trefnad
i de Irakier der riklig tillgång på renlal linnes.
.lag skall nu nämna otn förhållandena i de Irakier,
der tillgängen på renlaf iir tillräcklig. Med ordet tillräcklig
menar jag nu, all djuren ulan större umbärande och
svårigheter ktinnn lifnära sig med den renlaf som linnes. Dessa
trakter vidtaga norr och söder om del förutnämnda bältet
med riklig renlaf; och minskas renlafven efterhand ju längre
norrut eller söderut man kommer. I norr löper dock
skogsgränsen nästan jemnsides med den rikliga lafgränseu.
Kn-dast längs elfslränderna öfverskrider skogsgränsen denna.
Otvifvelaktigt iir dock, att skogsgränsen förut legat mycket
nordligare äfven å de från elfslränderna längre bort belägna
markerna, äfvensom alt renen mycket inverkat på
skogsgränsens flyttning söderut är antagligt. Ju mera norrut man
kommer och ju mera tillgången på renlaf aftager desto
märkbarare framträder renens skadliga inverkan på skogen.
Rötterna kring de glest slående gamla timmerträden
kal-skrapas på våren vid snösmältningens inträde, så all
träden småningom börja förtorka och de unga tallplantorna lå
lemna sin tribut till renens näring, särskildt tidigare på
våren förr än skogsgräsel hunnit uppväxa. Dessa skador äro
dock ej så synnerligen märkbara i de Irakier, der renlafven
förekommer tillräckligt och uppvägas väl af den slora nytta
djuret i öfrigt gör sin egare. Detsamma är äfven
förhållandet söderut ända till omkr. sockneråu emellan Enontekis
och Muonio eller kanske rätlare ända till 1 u l1 , mil
sö-deroin nämnda sockonrå. Der är renlafven ännu tillräcklig,
och således renen ej synnerligen märkbart skadlig för
skogens uppkomst och trefnad. I dessa trakter fällas också
endast undanlagsvis ett och annat träd för erhållande af renlaf.
I trakter der renlaf finnes tillräckligt, i den betydelse jag
nu tagit ordet- måste väl renen betraktats såsom ett för
skogen skadligt djur, dock ej af någon större betydelse, och
måste väl skogsintressena i dessa marker gifva vika för den
slora nylta djuret i öfrigt gör befolkningen.
Komma vi så till irakierna der laltillgången iir knapp,
men dock så pass tillräcklig att djuren, om också under
svårigheter och umbäranden, komma tillrätta. De nordliga
irakierna uf rcvieren, der della är förhållandel, lemnar jug
alldeles å sido, ty dessa ligga redan norr om skogsgränsen,
men unlagligen har väl äfven här för långa lider sedan, dä
skogsgränsen var nordligare, renen utöfvat ett ogynsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
