Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
jianies kyrkor varnat renvårdarene ot-h renegarene all se
till, att icke onödigtvis kwllvräka ungskog vid renvården,
men delta oaktadt göra do det iindft, här och hvar, och
sådan åverkan är omöjlig all få bevisad, ty än vårdar en
renarna, än en annau, och den ena skyller på don andra
o. s. v. Dock har della förfarande nog aftagit i omnejden,
der jag kunnat verkställa kontroll, inen del oaktadt
förekommer det nog än i stor skala och borde fås genom
vites-förbud eller lag stäfjadt. Ty skogslagens stränga
paragrafer vill icke rält passa härvidlag. Lappallmogen anser
all de på grund af gammal häfd och med stöd af
lappskallen hafva räll att på biisla sält vårda sina renar inom
allmänningen.
5:o). lin del af herrar forslmän synas vara af den
åsigt, all trädfröet hällre eller lättare gror a sådana
marker, der renlafven är bortbetad, men emot denna åsigt
vågar jag opponera mig, ty så är icke fallet här uppe i
norden, der, matjorden är så mager, torr eller snarl sagdt alls
ingen. Å do momarker härstädes, der god och yfvig
renlaf finnes, der linnes ock god ungskog och lall trädslånd,
men på do kalhetade momarkerna observeras högst få
ung-skogsbeslåud.
Som ell exempel kan jag anföra, alt vid Tuuruharju
skogstrakt, der renlafven är vfvigast och minsl ulbetad, der
finnes ulmärkl vacker ungskog, som uppspirat under min
vistelse härstädes. Lika också på milt ,.Pohjoisen"
skattehemmans inhägnadsmark, hvilken nu fått vara obetad
af renar i cirka 18—19 år; der ser man den vackraste
unga tallskog som finnes här, fast lafven der är väl 1
kvarters lång och mycket tät. Deraf kan man finna att
träd-fröot häruppe, gror bättre på |affall, än på torra kalbetade
momarker. Renlafven har fukt med sig alltid, derlör gror
fröet faslare och bättre derstädes. De klena trädplantorna
blifva ock fredade ibland renlaven, der de uppspira och
stå sig derför hällre, än på öppna kalbetade fäll, det är
min fulla öfvertygelse.
Uenama förorsaka nog ganska slora skador ål
skogarne häruppe, inen detla är ett ondt, som vår
högtupp-lyste styrelse måste tåla och lida. Tv renen är vår
lappmarks enda verkliga fruktbärande àkerläll, af hvilken
lappallmogen måste lefva. Af dem får ban sin föda och
kläder, saml penningar lill sina utskylder m. m. och sist
och slutligen är det med renen vi lappmarksbor endast kunna
skalfa oss fram i ödemarken om vintern, bär som inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
