Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
ningar>. I skogstrakten hur det händt, att jag under en hel
sommars taxering ej varsnat en enda hare. — Drifven af hund
i fjällen gör den först en bukt kring sitt »hemfjäll», men
försvinner snart i ravinernas ypperliga gömslen.
Harens föda utgöres uteelutande af vegetabilier.
Bannarks-tid förtär den gräs, brodd, saftiga örter och rötter samt äfven
unga trädplantor. Om vintern håller den sig till löftriidens
bark och knoppar och afbiter äfven yngre grenar. Särskildt
älskar haren bark af asp- och videarter. Äfven sommartid
försmår den icke alltid bark, som jag iakttagit i Sodankylä. Pà
några lägre fjälthymplai voro vidsträkta asp-busksnàr under
varsoin maren skadade at’ hare. Det säges att den icke angriper
växande asp och detta är såtillvida riktigt, som den i
allmänhet icke når det tunnare barklagret.
Snörika vintrar får haren nöja sig med mycket och mängt
som den annars försmår. Där befolkningen, som i Lappland,
icke brukar ängslador utan stackar höet i det fria kan haren
blifva ett farligt skadedjur. Så beklagade man sig 1895 i
Sodankylä öfver, att djuret underminerat afsides belägna hösätar
och förstört foder för stora summor. När kommunen
något senare skulle till jaktlagekomitén framställa sina
önsk-ningsmäl om jakt och djurfång skall det varit hart när, att
stämman föreslagit skottpänningar för dödad hare. Om djurets
stora skadlighet lära åsikterna icke varit delade.
Niira nog större skada synes mig haren i norra In]i]
»marken förorsaka i tallskogen. Det uppgifves i forstzoologieka
arbeten, att den angriper endast barrträdsplantor, men ett
undantag utgör i så fall Enare haren, ty den ringbarkar vissa
vintrar yngre tallar i mängd. Och detta just på sådana lokaler
där föryngringen af klimatologiska orsaker är svagast möjlig. —
Innan jag öfvergår till mina egna undersökningar mà här några
uttalanden i den skandinaviska och finska literaturen om harens
skadlighet i skogsligt hänseende anföras.
Holmgren’) säger blott, att haren »om vintern gnagar bar-
Holmgren Aug. Emil, Skandinaviens däggdjur. Stockholm
1865. Sid. 290.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
