Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
l:o ALt jakträtt ät lorpare m. (i. endast undantagsvis
|jör beviljas.
2:<i Att jaklarrende beviljas endast åt personer eller
föreningar, hvilka kunna lämna garanti för rationellt
bedrifvande af jakten och all arrendet helst beviljas för Here år i
sender. sä all den eller de. som arrendera omrädel, blifva
intresserade af villebrådets sparande.
3:o Alt skogvaktare m. II. uppmuntras att angifva
öf-verträdelser och att eljes vårda jakten t. ex. genom
penningebelöning, hvartill något anslag borde linnas.
4;o Att försök med positiva åtgärder för att. öka
villebrådet pà några orter skulle göras.
Forstmästaren G. Ë. Ii. Waaasjcnm hade ingifvit
följande skriftliga uttalande:
Jaktlagen af den 20 oktober 1898 har såsom
grundprincip villebrådets skyddande och förkofran. Och denna
grundprincip har — jag tvekar icke att säga det — ända till
ensidighet gjorts gällande. Afsiklen därmed är ju nog prisvärd,
men målet, villebrådets större utbredning och allmännare
spridning hägrar i i-tt dunkelt fjärran.
Bestämmelsen, att ingen utan behörigt tillstånd skulle
ega rätt alt jaga å kronans marker, synes hafva tillkommit
därigenom, att jakl.lagskomitén hyste den åsigten, att
kronomarkerna skulle utgöra en fristad för villebrådet, där det
kunde ostördt fortplanta sig och därifrån det kunde sprida
sig öfver angränsande Irakier. Detta kan ju nog bända
invid långsträckta smala kronojordar med lämpliga
vistelseorter och god tillgäng på födoämnen för villebrådet på
tillstötande privata marker, men ifrån stora skogskomplexer, där
utrymme icke saknas, anser jag detta icke inträffa annat än
om födoämnen tryta, lljärpens och orrens tillfälliga
vandringar om hösten på bärrika gamla svedjeländer, orrens besök
om vintern i björkbackarna eller tjäderns utflykter om hösten
till braddakrarna och om vintern till martallarna vid
sjöstränder, vill jag icke kalla spridning, utan tillfälliga
näringsvandringar. Vid annalkande fara söka de den skyddande
kronoskogen, där de uppvuxit. Någon utnyttning i stort, sasoin
allmogen i skogsbygden — i synnerhet i norra delen af
landet tror, anser jag blott böra hänföras till rubriken
närings-vandring, beroende pä missväxt på tillfälliga födoämnen å
någon viss trakt. Men om än fallet vore sådant, att
villebrådet en gros skulle från fredade trakter inom kronojor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
