Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
dyrbara skogsegendom mnt eld och åverkan, utan därjämte
borde han efterspana ock lill ansvar befordra tjufskyttar och
fångstmän. Till skogvaktarekårens heder måste man erkänna,
att den samma i del förstnämda sträfvandet i allmänhet
lyckats ganska väl. Avärkningar och skogseldar höra numera
till sällsyntheterna inom kronoskogarna. Måhända bör dock
mycket i detla hänseende tillskrifvas förändradt rättsbegrepp
hos befolkningen. Men med afseende å jakten stå vi i de
||esta fall aili fortfarande vid det gamle. Skogvaktaren har
väl nog kunnal öfvervinna det hos honom själf såväl som
hos allmogen djupt inrotade åskådningssättet, om
villebrådet såsom ett uömmune bonum-. Men man kan icke
rimligtvis vänta, att han vårtiden skall i veckotal ligga på lur
vid orrleken eller Ijäderspelet inom de vidsträckta
ödemarker, som tillhöra hans bevakningsområde, eller på något så
när effektivt sätt kunna uppträda mot de talrika främmande
skyttar och fångstmän, som hösttiden genomströfva
kronoskogarna. För alt kunna lefva inäste ban ofta vara ute på
arbetsförtjänst oeh under mellantiderna har ban tillräkligt,
arbete med skogsbevakningen, tor[ie|s skötsel m. m.
Jakt-och ßskvården betraktar han riolens volens såsom en bisak.
Deri simplaste arbetare förtjänar ju i vår tid mera pä en
månad än skogvaktaren på ett helt år har i lön.
Det första vilkoret för villebrådsstammens bibehållande
och förkofran inom kronoskogarna är en tillräklig, på ett
tidsenligl säll och väl allönad bevakningspersonal, på hvilken
man värkligen kan ställa några fordringar såsom jaktvårdare.
Några teoretiker behöfva dessa skogvaktare ej vara, utan bäst
inhämta de sina åligganden i naturens stora skola, där
praktiken är hufvudsaken, under revierförval tårens ledning. Det
är redan sa mycket både skrifvet och taladt i denna
skog-vaktarefräga, att jag anser öfverflödigt att här ingå pä
närmare detaljer i saken.
Men äfven med bästa vilja i världen kan skogvaktaren
icke ensam med tillräklig kraft oeh värkan ingripa mot den
ololliga jakten. Han behöfver hjälp oeh biträde, han
behöfver såväl moraliskt som praktiskt understöd af mangen sin
granne. Och hvem är här vid lag närmare lill hands, hvem
annan kan han just påräkna än kronoskogstorparen.
ödemarkens fattiga, isolerade, ofla lagbrytande — och lika så ofta
misskända inbyggare. Huru många åvärkningar och
skogseldar skulle icke förblifva i evigt mörker utan
kronoskogstorparen såsom vittne, äfven om ban tyvärr, ofta nog gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
