Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till uppskattning af sommarbetets ekonomiska betydelse inom Finland och ett kort skärskådande af de olägenheter, som ur forstlig synpunkt äro med betandet förenade, jemte ett framhållande af sättet, hvarpå betet bör utöfvas, för att i möjligaste mån förminska dess skadlighet af Albert Sivén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kostnaden för rödjningen skulle i de allra flesta fall
betäckas derigenom, att jemte rödjningen skulle bedrifvas ett
ettårigt svedjebruk å de delar af hagmarken, der sådant
med fördel kunde ske.
Ett likaså verksamt medel, som inhägnandet af
hagmarker, vore det att medelst vallgång freda de delar af
skogarne, hvilka af boskapen kunde skadas. Men, såsom man
vet, är det icke möjligt att valla hästarne och att medelst
vallhjon freda skogarne för nötkreaturens åverkan faller sig
inom vårt land ojemförligt dyrare, än inhägnandet af
hagmarker; ty för att kostnaden för vallning och
hagmarksingärdning skall blifva ungefär enahanda för sommarmånaderna
fordras det att ett och samma vallhjon skall kunna öfvervaka
5 à 6 lägenheters kreatursdrifter, eller i medeltal 56 à 57
kreatur, hvilket åter, om sådant ock annars vore möjligt, i flertalet
fall förbjuder sig till följd af hemmanens mer eller mindre
enstaka belägenhet och aflägsenhet från hvarandra. För min
del anser jag derföre vallning vara alltför kostsam i Finland
och hagmarkshushållningen vida ändamålsenligare.
Tvenne omständigheter, som ytterligare, enligt
erfarenheten i utlandet, anses något tjena att förminska beloppet
af kreaturens skadegörelse i skogen, skulle bestå deri, att
kreaturen om morgnarne först sedan daggen afdunstat skulle
utsläppas å bete samt under betestiden då och då tilldelas
salt. Iakttagandet af det förra vilkoret är, vid fråga om
hästbetet, likvisst ogörligt, och torde derföre inom vårt land
alls icke kunna förordas så länge det är af erfarenheten
obestyrkt, huru stor andel i förminskandet af betesskadan
deraf skulle vinnas. Saltet befordrar kreaturens
matsmältning och välbefinnande samt borde af sådan orsak alltid
tilldelas kreaturen vid lägligt tillfälle under hela betestiden.
Albert Sivén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
