Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de lappländska skogarnas framtid.
Att uli ett land sådant som Finland, där tillgången
pä skog anses sä godt som outtömlig, skogskultur i större
skala i kronoskogarna icke ifrågakommer är väl egentligen
icke sa underligt. Att emellertid vidsträckta och i
forst-ligt hänseende ytterst viktiga områden i landets nordligaste
delar finnas, där skogskultur långt ifrån att vara öfverflödig,
tvärtom är en värklig lifsfråga, skall jag i det följande
söka påvisa.
Redan under mina första ströftåg inom Muonio
re-vier, lade jag märke till den sparsamma förekomsten af
ungskog och ju flera marker jag besökte desto tydligare
framträdde detta sakförhållande. Mångenstädes saknas
un-derväxt fullständigt på stora sträckor och där sådan
förekommer, utgöres den i de flesta fall af gran. Unga
tallplantor förekomma öfverhufvudtaget mycket sparsamt.
Vidsträckta inoar, som nu äro beväxta med vacker gammal
tallskog, förvandlas, da yxan öfvergått desamma, i
allmänhet till dålig granskog, ifall de ej rent af blifva
skoglösa. Endast i undantagsiall kan naturlig föryngring af
tall påräknas. Mest hotade äro högre belägna och inera
sluttande marker, isynnerhet om moss- och ristäcket,
såsom ofta är fallet — är mycket tjockt, samt naturligtvis
sådana marker, som härjats af skogseldar. Men äfven lägre
belägna skogar visa ofta samma oförmåga att själfva
föryngra sig.
Hvad ofvan blifvit sagdt om skogarna i Muonio,
gäller själffallet i ännu högre grad om Enontekis. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
