Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ett bestånd. Frågas då hurudant är då ett normalt
bestånd, den ena definierar det på ett, den andra på ett
annat sätt, mer eller mindre sväfvande och oklart, och
resultatet blir en definition som ej är någon definition alls.
Jag tror att det föröfrigt är komplett omöjligt att definiera
begreppet „nornialt bestånd", emedan det som möjligen
kan betecknas såsom normalt i Lappland i södra Finland,
endast skulle anses motsvara fordringarna pa
fröträdsställ-ning ocli tvärtom. Huru praktiskt ett dylikt beteck
ningssätt är, som måste modifieras efter hvarje breddgrad,
efter olika ståndort och jordmån samt beståndets ålder,
samt ytterst i hvarje fall är beroende af taxatorus
subjektiva omdömesförmåga, torde vara ganska lätt att afgöra.
Såsom redan nämdes är detta schema
uppkonstrue-radt för tallen, men har oegentligt nog äfven tillämpats
på granbestånd, medan det ej alls kuunat användas pa
löfskogen.
Vill man nu nödvändigt hålla pa ett abstrakt
beteckningssätt för beståndstätheten så återstår ej annat val,
än att konstruera till några nya täthetsskalor för granen
och björken samt blandbestånden, hvilka skalor sedan enl.
subjektivt omdöme måste modifieras efter behof, och sa
hafva vi dragit ut den yttersta konsekvensen af att blanda
bort en enkel sak.
Men, som sagdt, vi hafva nöjt oss hittills med en
enda skala och den har varit aldeles tillfyllest för att f:i
täthetstkolumnen fyld fyld „pä höft", ty hufvudsaken liar
varit att där skall finnas ett tal, och äfven den
samvest-grannaste förrättningsman har, sedan han kommit
underfund med omöjligheten att ens närmelsevis exakt kunna
med nuvarande beteckningssätt fylla kolumnen i fråga,
„klipt till på Guds försyn", som det heter.
Sedan man kommit till insigt om beteckningssättets
opraktiskhet eller rent af oanvändbarhet, frågar man sig
själf och sina kamrater, huruvida det ej funnes ett
beteckningssätt för bestandstätheten, som vore bygt på en sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
