Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
sta revier, Yläne, i Åbo län. Hvad dylika förödelser skola
invärka pà den för torka och fjällstormar utsatta jorden är lätt
att förstå. Sä observeras numera à den mer än 1 mil långa
Petsikkotunturi mellan Enare och Utsjoki icke annat än
dvärg-vuxen björk, ehuru fordom, såsom en af mig är 1896
tagen fotografi utvisar, tallen därstädes uppnått
jämförelsevis grofva dimensioner att döma af de rester af detta
trädslag, hvilka ännu kvarligga. Denna förändring tillskrifver
Forstmästar H. R. Sandberg, i sin berättelse öfver en med
statsanslag företagen studieresa i Lappmarken, skogselden.
Angående stormarnes invärkan säger lian: »Isynnerhet
på trakterna norr om 69° 20’ ti. b. är man i tillfälle att
se hvilket menligt inflytande vinden i exponerade lägen
och i främsta rummet på ståndorter med exposition ät
N. V. och N. utöfvar pä träden. De i tiden kalbrända
skogsmarkerna och öppna tundrorna lämna fritt spelrum
åt stormarna. På marken kvarliggande, numera halft
för-multnade stammar af tallar låta oss ana, hvilken oerhörd
kraft den vind haft, som förmått kullvräka dessa trän. De
af vinden fälda trädens rötter, stammens växtform och
gren-massans fördelning, förnämligast längs nedre delen af
stammen (se fotogr.), utvisa, att de kullvräkta träden af
naturen varit danade att uthärda stormar. Men oaktadt
rot-hvalfvet varit så fast bygdt och vidt utgrenadt, att det icke
i detta afseende tål någon jämförelse med det lägre
skogslandets tallrötter och fastän pålroten varit djupt indrifven
i jorden, har trädet dock varit tvunget gifva vika. Hela
rot-hvalfvet har blifvit uppryckt, den tjocka pålroten tvärt
afbruten och sentnertunga stenar, som varit kringväfda af
trädens rötter, medan det ännu stod upprätt, hafva följt
med ur jorden och lyttats par meter öfver marken,
fortfarande omfamnade af tallrötterna".
Såsom bevis pä nordstormarnas ödeläggande
invärkan äfven pä markens beskaffenhet, anför Forstm.
Sandberg, att uti sydligare Lappmarken i gamla rengärdar
är vanligt att finna en genom renarnes gödsling yppig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
