- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / XXI bandet + Årsbok/XXI nide + Vuosikirja /
123

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

flacka vattendelare-platän, och utbredt sig åt norr öfver
Enare socknegräns, tills den hämmats af skogseldarna pa
vattendelarens jämförelsevis starkt fallande nordsluttning.
Mot öster höjer sig vattendelaren betydligt och öfvergår i
de nämda fjäilkomplexerna. Dessa nå i allmänhet öfver
den subalpiua regionens gränsmaximi, — höjden är något
öfver 700 m. — och utgöra en naturlig skyddsrnur mot
de kalla nordanvindarna.

Vi älska, att föreställa oss vattendelarena sotn branta
åsar, de där genom sin skogsvegetation reglera
nederbördens afledning. Vi se i skogen på åsens krön en skyddande
häck mot frost och oväder, och frukta att detta värn en
vacker dag slås till jorden, om det ej skyddas af lagens
arm. Men åtminstone beträffande Finlands förnämsta
vattendelare visar oss värkligheten en annan bild. En bild,
som måste komma äfven den ifrigaste skyddsskogsfantast
att inse det onödiga, i att afgärda dessa otäcka sump- och
frosthärdar med extra lagstadganden.

Gä vi från dessa pä skogsvegetation nästan blottade
trakter, anträffa vi öfveralt inom den egentliga
skogsregionen orörda, olik-äldriga tall-skogar, uppkomna efter
skogsbrand. Pä högre belägna, exponerade momarker äro
träden kortväxta och knotiga saml af föga ekonomiskt
värde, men pä skyddade lokaler uppnå de dimensioner,
som nog i sinom tid göra dem begärliga för sägjndustrin.
Dä emellertid föryngrlngen öfveralt, där gröfre skog kan
förekomma, är tillfredsställande, synes det tnig icke vara
skäl att, som någon gäng föreslagits, inskränka
skogsega-rens lagenliga dispositionsrätt, vare sig i en eller annan
riktning. Mangen resande har i den langsamma
föryngrin-gen velat se ett tecken till skogsmarkens aftagande
produktionsförmåga, men man har härvidlag förglömt, att
föryngring och tillväxt sta i en bestämd proportion till
hvarandra. Där, som i Enare, ett träd växer tre gånger
långsammare än i södra Finland måste skogsegaren också
nöja sig med en mindre hastig återväxt. Föryngrigen är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/21/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free