Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
järvi socknar och 5—7 km frän Perkjärvi slalion vid den
från nämnda station till Kuolemajärvi ledande landsvägen.
Vierustenkangas mo utgöres af ett mosandsfält,
genomdraget af en rullstensås. Utanför denna ås är mon svagt
kuperad, dock så att man à densamma kan särskilja små
kullar och mellan dessa flacka, ställvis groplika, sänkor, i
förhållande till omnäjden har mon en hög belägenhet och
har man särskildt från åsen en vidsträckt dominerande
utsigt öfver omnejden flere mil långt.
I någon närmare undersökning af jordmånen har jag
ej ingått då en dylik redan föreligger1).
Enligt uppgift af aflidne forstmästar L. Stenbäck
öfver-gicks södra delen af Vierustenkangas mo jämsmed
rullstensåsen i slutet af 1850-talet af skogseld, som till den grad
ödelade mon, att endast gles ljung och krympväxt asp c. 25
år senare eller 1881 här funnit en nödtorftig växtplats. För
närvarande är mon — med undantag af några små kala
fläckar där sanden ligger upp i dagen - å dess södra del
bevuxen med 40—5U cm hög ljung, Galluna vulgaris, och
renlaf, Cladonia silvatica; här och där anträffas en
vegetation af Arctosta phy I os uva ursi och Waccinium vitis idaea,
Polytrichum juniperinum och piliferum, Pohlia nutans samt
Cladina arter. Enstaka anträffas Rumex acetosella, Carex
digilata och Calamagrostis silvatica samt i någon åsgrop
Antennaria dioica, Epilobium augustifolium, Thymus serpyllum,
Solidago virgaurae och dessutom bland eryptogamer
Stere-caulon paschale o. Hypnum Schreberi. Den del af mon,
som ligger å ömse sidor om den från Perkjärvi till
Kuolemajärvi gående landsvägen och norr om rullstensåsen är
senare eller först 1889 öfvergången af skogseld, och har
växttäcket här ej ännu hunnit blifva så slutet och mäktigt, som
å den södra delen af mon. Men i hufvudsak uppträda här
samma växtarter som ä deu södra delen, oin ock renlafven
är mera framträdande här än å denna.
’) Se Finska Forstfören. Meddel Bd. XVIII. Studier öfver Fint
naturliga jordmAner af E. T. Nyholm.
Terrnmj.
Jordmån
Växttäcket
[nämt litet,
h’-storik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
