Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•205
Ett anuiit dylikt fall, som på det bestämdHste motsäger lierr P.
IF. H. vackra försäkran, liar jag fr An Here ti Al 1 Ii ört berUttas i fråga
otn en kronojord någonstädes i Vasa Ittn. Forststyrelsen under friherre
Wrede» chefskap hade delinitivt och på del allra bestämdaste motsätt
sig att någon del af den värdefulla kronojorden, som efter hvad jag
vill minnas uppgick till en areal af mellan 40—50,000 hektar, finge
bortgifvas eller afhända?, men efter en kortvarig undersökning på ort
och ställe fann emellertid sedermera den då tjänstförrättande
öfverdirektören Hannikainen, att ett framstäldt förslag om afseenden till
enskilda af omkring ’/:< af arealen hade stora skäl för sig, hvarför ban till
»Senaten ingaf ett särskildt, längre memorial med påföljd, att
statsverket. trots Forststyrelsens tidigare gjorda uttryckliga a f styrkande,
förklarades böra afhända sig nämda areal af den i alla afseenden
värderika kronojorden.
Ktt tredje fall, äfvenså visar huru det nya systemet tillämpas,
så att viknriatsförordnanden i revieren ibland icke anslås lediga såsom
hittills, utan att en »persona grata» hux tiux förordnas.
Harmoniskt klingar herr P. H’. H:s yttrande, att inom den år
1896 tillsatta s. k. kronoskogskomitéil herrar Blomqvist, Wrede och
Hannikainen »arbetade i all hufvudsak i fullkomligt samförstånd,» men
i det af nämnda komité afgifna betänkandet tinnes ju införd en reservation
af direktor Blomqvist, sora hade en väsentligt afvikande mening i de
synnerligen viktiga punkterna om öfvrrhitande. af skogsmark för
nybyggt vi txjh den Uöyre forstliya undervisningen i landet. Äfven friherre Wrede
har till betänkandet fogat en beaktansvärd reservation i fråga om en
viktig punkt, nämligen skogaskolornas lärokurser, hvarför väl heller icke
friherre W. och herr P. W. II. torde varit i hufvudsak så alldeles
öfverens. Att P. W. H., som ju känner allt detta och mera till som jag,
en främling, här varit i tillfälle att framhålla, ändock kan tala om den
»synnerliga fägnad», som direktor Blomqvist betygat Forststyrelsen, är
i sanning upprörande. Jag råkade i inledningen beteckna P. W. H:s
artikel såsom något diplomatiskt aktstycke, ttien i själfva verket är en
dylik diplomati skäligen oskyldig. Den är alltför otymplig och
använder sig af försåtliga stötar, som äro förbjudna på arenan. Den sipp
rar ur grumliga källor och lyckas aldrig dupera en van skogsvandrare
därhän, att det skulle vara fråga om en frisk, solbelyst fjälltlod. Den
är etl i faktisk begreppsförvildning uppfördt kortbus, som ramlar af
sig sjölft.
Helsingfors, maj 1905.
Hugo Samzelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
