Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H5
behöfver nödvändigt en större ’bladyta, för att under den
svagare Ijustillgiingen kunna assimilera den nödina
kolsyremängden. Därför bibehåller äfven granen barren mycket
längre lid än tallen, hvaraf just den större tätheten hos gran
kronan är beroende. Tallen har som bekant do inre delarna
af arenarna <>ch kvistarna alldeles bara’). Kronans form
och storlek är äfven alldeles olika hos dessa bägge, s;i
motsatta positioner med hänseende till ljusel intagande trädslag.
Ofta och särskildt hos äldre tallar befinner sig kronan
alldeles i toppen af trädet, liksom sträfvande sa mycket som
möjligt upp mot ljuset, hvarvid de typiska, afrundade och
kupolformiga tallkronorna uppstå. Oranen däremot, särskildt
dä den växer i litet rymligare läge, utbreder sina med barr
lätt försedda grenar närmare jordytan, medan den
afsmalnande toppen som en kil skjuter upp i höjden. Ännu
tydligare framträder skillnaden mellan tallens och granens ljus
behof i de unga slutna bestånden. Redan i det 20-äriga
tallbestandet se vi huru de nedre grenarna hos de unga
träden sa småningom börja förtvina för att slutligen som
uttorkade nedfalla. Delta fortsättes allt högre och högre
upp, altt efter sora kampen om ljusel mellan trädindividerna
blir häftigare, tills i del spändaste förhållandet blott de glesa
barren pa några fa kvistar fullgöra lifsvillkoret,
assimila-lionen. Hos granen märka vi däremot ej pà långt när en
så stark tendens för kvistrensning. Visserligen är den i lätt
bestånd stående granens utseende afvikande frun den i
glesare bestånd eller pä fria fältet växande granens, men dock
ej i sa hög grad, som förhållandet är hos tallen. En del
’) Som ett undantag frAn ilemia regel, att mindre ljusford raude
trädslag längre bibehålla bladet), umafituner Kraft i .Allgemeine Korst
imd Jagdzeitung» lS7(i, sid. Kin, förhållandet mellan Pinus laririo och
Weymouthtalleii. Hos den förra hilla sig nämligen barren längre tid
än hos den senare och ändock ilr Weyinimthtaliën öfverlägsen P.
la-rieio i fördragande! at skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
